Så laddar stjärnkocken för maran
Stjärnkocken Tommy Myllimäki laddar inför Asics Stockholm Marathon. Sista långpasset är gjort - och nu är det uppladdning som gäller.
Men det blir inte någon prisvinnande pärlhöna eller bäcköring:
– Dagen innan fyller jag på med lite smågodis som jag gillar för att få lite extra energi och känna att man laddar lite extra. Det tycker jag man ska unna sig, välja något som man gillar som ger lite extra energi dagen innan loppet.
Han syns överallt, Tommy Myllymäki. Med oräkneliga vinster i sin bakficka, från vinnare i Årets Kock och Kockarnas kamp till ärofylld silver - och bronsmedaljör i den omtalade kocktävlingen Bocuse d'Or i Lyon i Frankrike.
I TV-rutan har vi sett hans briljerande kokkonster i bland annat Kockarnas kamp, TV 4 Nyhetsmorgon, Mitt Kök och Mitt Kök Sverigeresan. Konster som han även satt på pränt i de storsäljande böckerna "Fisk och skaldjur", "Såser" och "Grönsaker, tillbehör och garnityr".
Tävlingsmänniskan Tommy har gått från klarhet till klarhet i gastronomins fotspår. Vill du uppleva Myllymäkis rätter så driver han Julita wärdshus. Tommy är dessutom konstnärlig ledare för Sturehof, Riche, taverna brillo, och luzette.
Varför springer du ASICS Stockholm Marathon 2016?
– Jag spelade fotboll en gång i tiden och redan då gillade jag att springa och efter att jag la av med fotbollen var det en köksmästare som drog in mig i långloppsgrejen. Så det började med ett Lidingölopp och sen blev det Stockholmsmaran året därpå (2004). Då fick jag mersmak och tränade lite mer, men gick på för hårt. Så det blev ett uppehåll på sådär 10 år.
Men höll du upp helt, tränade du inte någonting under de här åren?
– Jag försökte komma igång och springa men jag var alltid lite för ivrig och drog på mig skador direkt nästan. Jag fick problem med rygg, ryggslut och lår. Sen dess tog ett antal år innan jag kom igång igen.
– Förra året fick jag möjlighet att springa en annan mara, nere i Bordeaux, och då gick jag sönder igen när jag satte igång träningen mot den. Så först då gick jag till en läkare för att kolla upp skadan, och den lilla enkla uppmaningen jag fick konkret då, som jag lyssnade på, var att jag behövde bygga upp mig på lite längre sikt och med mycket långsammare progression i träningen än jag gjort vid varje omstart. Det hade jag inte gjort innan, men efter det började jag i juni, juli förra året några kilometer per pass i början och sen har jag succesivt byggt upp det fram till nu.
Hur mycket har du hunnit stegra upp det fram till nu när maran snart är här?
– Som mest har det blivit runt åtta mil per en vecka. Det är ganska mycket för mig, för då känner jag att min kropp inte riktigt tar åt sig träningen. Jag har inga problem med att plåga mig och köra tufft och mycket, men kroppen svarar inte om jag kör tuffare än så, då blir jag inte bättre utan snarare tvärt om. Så mycket mängd är jag inte redo för än, utan har fått stanna av och köra något mindre per vecka.
Hur går den här relativt omfattande löpträningen att kombinera med ditt yrke som kock?
– Det är delvis därför jag springer, för att det går så bra att kombinera löpträning med jobb, där man växelvis reser och gör uppdrag på olika platser. Det är så enkelt, jag behöver bara ha med mig löparskorna och ett litet klädkitt. Så det är både en lättillgänglig träningsform men också den perfekta träningen för att upptäcka och lära känna en ny stad.
– Det svåra är att alltid få till passen, men det handlar bara om att prioritera. Ibland har man en ursäkt i att ”det går inte”, men vill man och planerar man lite kan man, tycker jag, alltid få in löpningen ändå. Sen är det ju helt klart lättare att få till löpningen när man kommit igång och man känner att man faktiskt blir bättre och får en progression i träningen.
Den allmänna bilden annars kring kockyrket kanske inte direkt är löpträning, hur uppfattas din löpträning bland dina kollegor?
– Jag tycker det är en lite förlegad bild, för det är faktiskt ganska många kockar som numera tagit till sig träning i olika former och även fler än jag som springer. Kockar har oftast väldigt bra pannben, är lite tjuriga, ger sig inte och har bra inställning, så det passar bra ihop med träning och uthållighetsidrott. Sen passar träning och mat bra ihop också. Jag brukar säga att man kan äta vad som helst så länge man håller igång kroppen med träning.
Då kommer vi in på din expertkunskap som kock, tänker du på vad du ska äta innan och efter dina tuffare löppass?
– Jag vet ungefär vad jag ska stoppa i mig för att det ska passa inför och efter träningen, sen brukar jag omvandla detta till något jag gillar. Jag plågar aldrig i mig någon mat bara för att en del anser att det är den optimala träningsmaten. Så kokta torskblock och ris för att deffa ner sig är inget för mig, utan då kan man välja något som är gott och smakfullt som ger samma effekt. Så jag utgår från att jag vill äta gott samtidigt som det är bra för kroppen. Jag tror det handlar om att äta varierat, och sen kan man göra vissa justeringar utifrån vad man vill med kosten. Om man vill ha en viktminskning eller om man vill bygga upp muskler.
– Jag upplever det som att kroppen säger till vad man behöver och är sugen på när man tränar hårt. Så mitt råd är att laga god mat med bra råvaror som är nyttiga.
Har du något du undviker att äta inför något pass, eller något du absolut vill äta innan dina viktiga pass?
– Nej, men jag upplevet att långpassen funkar mycket bättre för mig om jag undviker rött kött innan, och väljer kokt vitt kött. Det är mer lättsmält och känslan för mig blir bättre på just långpassen. Men som sagt man ska utgå i grunden från vad man gillar, och tränar man bra har man många valmöjligheter i kosten.
Vad är din laddningsmeny inför maran de sista dagarna innan loppet?
– Egentligen är det inte så konstigt, utan jag fortsätter äta som vanligt och väljer det jag tycker är gott men som ger ett varierat innehåll. Sedan dagen innan fyller jag på med lite smågodis som jag gillar för att få lite extra energi och känna att man laddar lite extra. Det tycker jag man ska unna sig, välja något som man gillar som ger lite extra energi dagen innan loppet.
– Jag har aldrig gjort någon kolhydrat tömning tidigare, så det kommer jag inte göra nu heller, men jag ska jag testa det inför något lopp framöver, men då vill jag först testa av det på träning.
Om vi går över på träningen vet jag att du använt viss grund i ASICS Stockholm Marathon ”3.15-programmet”, men du har även tagit hjälp av en löpcoach, kan du berätta?
– Ja, jag fick lite löpcoaching i julklapp av min fru så jag har kört med Tony Hatefnejad som är löpcoach i Jönköping där jag bor. Så jag har kört några pass med honom och fått lite tips kring löpteknik. Jag har aldrig tidigare jobbat med löpteknik. Han har dock inte lagt om något stort, för då skulle risken att bli skadad vara för stor, men små justeringar.
Hur gick sista långpasset som jag vet att du körde med 12 dagar kvar till loppet?
– Det gick åt helvete…nej men det var en tuff dag. Jag körde i Jönköping och det var 27 grader och jag valde en lite för kuperad runda för den fartökning jag skulle ha i passet. Jag hittade aldrig flytet riktigt, men jag hoppas att det ska vara så.
Vad har du mer kvar träningsmässigt?
– Jag ska springa Lidingöloppet i höst, så jag kommer vara med en grupp som tränar mot det loppet, så vi har en träff nu med runt nio dagar kvar till loppet där vi ska springa lite intervaller med Magnus Bergman. Men annars följer jag ditt 3.15 upplägg. Så jag har satt ribban högt, och jag tror inte riktigt jag klarar det nu, men till nästa år så hoppas jag kunna vara nere på dom tiderna. Jag gillar att ha lite tuffare mål.
Har du nån plan för ASICS Stockholm Marathon gällande fart och tider?
– Jag upplever det som att jag har lite svårt mentalt när det tar emot, så jag kommer springa på bra från början. Då klarar jag ta ut steget bra och klarar fixa en bra fart. Jag tror inte jag tjänar på att gå ut lugnt, för jag kommer inte kunna öka på senare. - Så jag utgår nog från 3.15 snittfarten i början och sen får jag gå på ”pannben” på slutet.
Har du några tankar kring banan?
– Jag tycker banan i Stockholm är rätt härligt utmanande, med knixar och lite småbackar. Jag prov-sprang vissa delar på banan i vintras, så jag gillar den. Men jag har inga direkta tankar eller planer för de olika delarna av banan, utan jag kommer få gå på vilja på slutet.
Slutfrågan, vad har du får mål i ASICS Stockholm Marathon?
– Helt klart att gå under min tid från 2004, så bättre än 3.38 är godkänt. Långsammare än så skulle jag bli besviken.