I bloggcomebacken berättade jag om min ultraträningsutflykt till Nice, och väl hemma jobbade jag vidare med intentionen ”mängd” och backar…men som alltid (nästan utan undantag) blir det för hårt om man inte lyssnar på kroppen…
Passen efter Nice-utflykten gick relativt bra även om det var mycket stela framlår och allmänt lite småstel kropp. Kilometerar och även lite fart och backar i detta trillade in på träningskontot.
- Men sen fick ja lite ”hybris” och i jakten på att få in en 200 km + vecka (det är ju bara en siffra…, jag vet…) beslutade jag mig för att på söndagsmorgonen spontan-efteranmäla mig till Lidingö Ultras 50 km klass. Så jag åkte först in och öppnade på GIH för TSM Runningpasset och stämde av med mina kollegor så dom tog uppstarten på passet. Förberedde även att jag skulle komma tillbaks först lagom till stängning…
Sen åkta jag vidare ut till Lidingö och satte upp mig på 50 km starten. Lite småstumma lår vid starten redan, samtidigt var känslan att det här verkligen var det ultimata Comrades-passet; stela ben och riktig fin försommarvärme…
Kan det bli mer anpassat inför Comrades?

Sen satte loppet igång och jag rullade på i ett tempo som kändes behagligt snabbt. Hade ingen fartplan, utan tänkte att jag skulle justera farten utifrån känslan ”ett tufft pass men inte ta ut allt”.
Hamnade med en liten klunga där det kändes bra och där inledningsvis den blivande vinnaren Daniel Nilsson var med. Han släppte dock smart nog 5-6 km in i loppet, även om jag inte direkt tyckte farten var för hög. Det rullade på och helt klart är det en banan där benen får jobba, både utför och uppför.
Sen i en utförslöpa efter runt 20 km, brann det till lite i höger låret. Inte jätte mycket, men därefter blev det lite styltig löpning utför. Vågade och kunde inte släppa på längre.
Kändes lite som jag fick en lite ”lårkaka” samtidigt var jag igång och kände att jag inte direkt ville bryta utan vill fortsätta och få ett ok långpass.
- Drog ner på farten något och tog det framförallt lugnare utför. Jobbade vidare upp till 30 km som jag passerade på runt 2 timmar och 4 minuter. Här passerade Daniel mig med riktigt bra fart. (Imponerande lopp av Daniel; stor eloge till honom)
- I det här läget var jag både trött, och känslan i låret var inte bra så jag beslutade mig för att plocka av nummerlappen och jogga tillbaks till Lidingö-vallen via asfaltsvägen.
Ingen riktigt bra känsla på den joggen...då låret inte kändes bra, men där känslan dessutom var att jag var trött. Alldeles för trött, och inte alls någon känsla av att jag skulle vilja fortsätta 6 mil till…
Så jag var inte helt nöjd när jag kom tillbaks till GIH och möte glada löpare som fått till ett bra TSM-pass…

Inte helt nöjd med mig själv tillbaks på GIH där söndagens långpass hade start/mål. I bakgrunden syns 3.00 gänget som precis avslutat 3 mil i försommarvärmen.

Fick dock slå bort trötthetstanken och ge låret skulden för detta.

- Så den här veckan fick inledas med vila och linkande, men "lårkaka-känslan" började ge med sig och sen hängde jag med på lunchpasset igen på ”Krillan” och det var skönt både för huvudet och kroppen att känna att låret funkade hyfsat och framförallt att kroppen reagerat positivt på vilan. Inbland när man är nedkörd kan lättheten lysa med sin frånvaro trots att man tar det lugnare. NU verkade det funka illa fall.

Lunchgänget som körde 5 km på banan, med 3.32 min/km i snittfart. Ok känsla och på lite bättre löphumör igen :)

Så nu e jag på banan igen, men kommer inte lägga in några fler "flera dagar i rad hårda pass" innan Comrades utan får jobba med att få upp formen och tro på det jag gjort!
 

//ASZ