Får två år sedan sprang jag debutupplagan av Ultravasan. Jag hade en fin inledning på loppet där jag kunde njuta av de slingrande stigarna efter mellan Smågan och Mångsbodarna men där jag sedan fick det tufft på sista tredjedelen av loppet.

Trots allt nöjd och glad att jag jobbade mig till mål, det ska ju inte vara lätt. I år blir det dock ingen start i loppet, men jag får ändå vara på plats och ta del av loppet från sidan. KUL!

Dagen innan loppet började med presskonferensen i Mora, där Steve Way var den som drog ner mest skratt.

Steve är laddad och kan banan eftersom han precis som jag sprang debutåret då han blev två efter Mr Ultravasan; Jonas Buud. Då tog han hem spurtpriserna, men det straffade sig sen...och i år lovade han att försöka hålla sig från att försöka ta hem dessa.... dessutom berättade Steve att han övervägde han springa i trailskor även om han aldrig haft en bra upplevelse i den typen av skor.... Det som bekrymrade honom mest var dock banändringen, där han som han utryckte det trodde en viss Buud hade påverkat arrangörena att lägga in mer terräng.. men han verkar laddad och är mer fokuserat förberedd denna gången då han inte splittrat upp sig med många andra lopp påvägen till Mora.

En som kanske kan utmana är min rumskarmrat från Comrades Marathon i år, doldisen Fritjof Fagerlund. Ålänningen som springer för Sverige och Rånäs och som är universitets lektor på Uppsala universitet. Med doldis menar jag att det inte är så många som vet hur bra han verkligen är. Fritjof har varit både 6:a och 10:a på VM 100 km. I viss skymundan av nämnde Buud, men 6.42 på 100 km inger respekt och bara Jonas har sprungit snabbare av svenskarna genom tiderna. Just i Comrades Marathon visade han i alla fall mig att han är en grym löpare på ”Ultra”. 3.53 min/km i kuperade 89 km inger respekt, och där han under sista tredjedelen av loppet höll jämnt med de absolut bästa löparna i loppet. 14 plats med mersmak blev det där, efter en lite för försiktig öppning.
Nu som då delar jag åter rum med Fritjof, och han är kul på ett lite klurigt sätt. Ibland vet man inte om han skojar eller det är allvar och det gillar jag.

Han räknar ut hur mycket energi det kommer gå åt mellan energistationerna och ser till att just de energi-innehållet finns att tillgå…och när jag frågar om han verkligen kan vara säker på att få ut alla gel ur enerigel förpackningen svarar han att han alltid pressar ur allt :)

Sen kommer vi då till maten…I Sydafrika var det inte helt lätt att vara gluten/laktos och därtill lök allergisk. Det blev några missförstånd där det ibland kom in extra mycket lök…så några resturang besök blev lite längre än tänkt då kocken fick starta om..

Här i Mora verkar det dock vara 100 % harmoni med laddningen, och när vi dessutom fick matsällskap av 45 km damfavoriten och vår nya svenska trail-ultra stjärna Ida Nilsson känns det som det kan vara en topp-placering på gång!!
Både för Fritjof och Ida!!

Nu återstår bara sista finslipningen med lite Compex för Fritjof, och sen givetvis hans specialstrumpor mot hälsporre.

- Jo han sover med dessa. Fotplattan stretchas ut hela natten!! kan vara något för de som har problem, även om Fritjof erkände att hans sambo inte alltid tyckte det var så sexigt…men han kunde bjuda på bilden!

Nog skrivet för idag, för 02.45 i natt går bussen till starten och jag ska med och uppleva stämningen som åskådare.
Så nu ska Fritjof få vila och ladda. Jag får kolla lite OS i baren och hoppar kanske denna nattens sömn men hoppas ändå jag inte ska vara alltför seg på webb-tv produktionen imorgon där jag kommer assistera.
- Det ska bli mycket spännande både i herr och damklass både på 90 och 45 km. Debut för Isabellah, många starka internationella namn i både herr och dam, och så vill jag varna lite för ”TSM Runnings egen” Åsa Lundin som coachat många bra pass i sommar innan hon kört vidare själv mot Ultrans 9 mils distans! Känns stark. Allt kan hända!!

och slutligen, jo jag sprang lite idag också. 8 km på Ultravasans sista del.

Hit kommer en del längta till imorgon, och en del kommer tycka de 2 km som är kvar är väldigt långa. Det tyckte jag för två år sedan....långt till mål....men målgången är definitivt värt att kämpa hela 90 km eller 45 km beroende på vad man valt!

Lycka till alla

//Szalkai