Senast jag skrev här var det några timmar kvar till starten för marornas mara, New York Marathon. Ingen start för mig där, utan en inspirerande morgonrunda istället. (bild ovan)
Svårt att inte inspireras till löpning i Central Park, även om jag naturligtvis längtade lite ut till Verazzanobron och starten där. Min roll nu blev istället supporter med hejarrop längs banan, och även om det var lite kluvet var det kul att se loppet ”från andra sidan”. Vi hejade mestadels vid 1:a avenyn och 69:e gatan, men jag rörde mig runt lite också och stämningen ”vid sidan av” var lika fantastisk som på banan.


Marathon.se hade vinnarna av ”hejamarathon” skylten i årets ASICS Stockholm Marathon på plats, och deras skylt drog till sig bra uppmärksamhet från både publik och löpare, och gav kul pepp!
Nästa gång jag är på plats i New York vid maran hoppas jag dock vara på den springande sidan igen.

Väl hemma igen slog snöstormen till, så det blev lite extra styrka av att skotta fram huset och av att hjälpa alla bilar som fastnade på ”min gata”. Löpmässigt fick jag ändå till lite bra löpning.


Letade fram mina dubbade skor och kan konstatera att dom i en långtidstest stått sig bra.
Fortsatt bra grepp på packad snö och isen som följde snön. Så peppar..peppar inga fall i vinterstarten i år.
För det var just ett eget fall som fick mig att vintern 2014-2015 för första gången i mitt 34 löparliv börja springa dubbat.


– Ja har fortfarande en liten bula på kindbenet som påminnelse. Det finns många varianter att springa säkrare vintertid, med både broddar att trä utanpå skon och med skor gjorda för just snö och vinter. Dubbningar var dock ett bra alternativ för mig, och helt utan egen vinning berättar jag att vi testade Best.grip.se’s löpardubbar som man enkelt kan sättas på en gammal sko med bra yttergummi. En film där du kan se hur jag dubbade skorna hittar du här.
Dubben sitter alltså bra än trots att dom ibland fått jobba på asfalt vissa sträckor under 1,5 vintrar. Stötdämpningen i ASICS Stockholm Marathon skon a 2014 års modell börjar dock kanske bli lite utnött, men funkade ändå riktigt bra även denna vinterstarten.

Vintern höll sig kvar ett tag så ett planerat backpass på TSM Running träningen fick göras om. Jag rekade lite på morgonen innan passet, och hittade flera fina spottar med relativt djup snö och utan någon hårdare skare. Så det planerade passet omvandlades till ”snö-puls” pass. Med ett upplägg 15 sekunders löpning och 15 sekunders vila fick både muskler och puls jobba.


Grymt bra styreträning för många delar som man kan ha nytta av som löpare och en puff fram i konditionen. Medvetet lite högre knälyft och med bra hjälp av armarna gick det fort på ett skonsamt sätt. För att inte göra passet alltför pressat delade vi upp 15 sekunders löpningar i serier med lite längre vila efter var 5:e 15 sekunders löpning. Totalt jobbade vi ihop 20-30 stycken "snöpulslöpningar" och i och med den korta vilan var pulsnivån hög från start till avslut.
10 minuter eller något mer på en bra pulsnivå gav passet!!


Jag skötte klockan och visselpipan för ett gäng (ja vi körde på några olika platser) och tillsammans med övriga coacher peppade vi på. Inledningsvis när man skulle gå ut i djupsnön var alla lite skeptiska, men väl igång kändes det som ett uppskattat pass som var riktigt kul. Nästan så att barnasinnet kom fram, och det tror jag är bra. Träning kan vara oerhört bra även om den är lekfull.

Dagen efter kände i alla fall jag hur mina svaga delar i löprörelsen fått jobba bra. Träningsvärk i både ljumskar och höftböjare på ett positivt sätt och inte på något skadefullt sätt. Så får du tillfälle i vinter när det kommer en fint lite djupare snötäcke på en yta som du vet är löpbar ”under”; stick ut och kör 15/15 fram och tillbaks i djupsnön. Sikta på 4-6 x 5 x 15/15 så får du ett riktigt bra och kul pass! Serievilan kan du anpassa till runt en halv minut upp till 1 minut.

För egen del har jag jobbat vidare med min löpning och har räknat in mellan 5-7 mil i veckan senaste tiden och däri två fartpass varje vecka. Fartpassen består mestadels av konkreta tröskelpass i bekvämt snabb fart oftast på löpband kompletterat med några korta snabbare löpningar som avslutning, och sen har jag haft ett pass fart på inomhusbana på Bosön.


Just inomhusbana på Bosön är trots att vi kör passet tidig morgon en veckohöjdpunkt. Lite socialt snack med gänget ovan, men sen efter en harmonisk start på passet får man lämna komfortzonen. 6x1000 meter med 1 minuts stående/gående/småjoggande vila stod på schemat senast. (Fart 3.21 ner till 3.09 på sista där jag dock stod över ett varv; 200 meter då jag var påväg över i för tuff zon..) 
Vi turas om att anföra gruppen på intervallerna och även om det inte är så stor skillnad i luftmotstånd i att ligga bakom när det inte finns någon vind eller annat som stör, är det avkopplande att bara hänga med och inte behöva fokusera varje intervall på att hålla farten. Man kan helt enkelt genom att hjälpas åt få till något högre fart än man skulle fått om man kört själv. En liten extra push, och håller man det på rätt nivå och INTE tävlar på träning är det verkligen något jag kan rekommendera; att samköra där man turas om att hålla tempot! På en inomhusbana kan man dessutom samköra även om man är på lite olika nivå genom att man kan om det behövs bara stå över ett varv och sen hoppa in igen. (Precis om jag gjorde på sista intervallen. Jag drog gruppen men tog en kort vila för att fixa det) 

För min egen del känns det just nu positivt träningsmässigt, då jag tycker att kroppen svarar på träningen för första gången sedan jag körde kombinatinen Comrades Marathon (89 km) och Stockholm Marathon på 6 dagar i början av sommaren. Så lång tid, (4 månader) har min återhämtning tagit för kroppen efter det upplägget. Men nu är det bara rulla vidare med två fartpass och sakta bygga upp volymen något mer igen. Siktar på att hitta in rytmen med 8-10 mil i veckan igen vilket jag hoppas kroppen ska gilla!
Rapport kommer här hur det går för den som vill hänga med mot och under 2017…