I sommar var jag på en vandring i skogen med en schaman. Han bad oss binda för ögonen, sedan tog vi oss fram i skogen på alla fyra, krypande. Vi luktade på hur mossan doftade nära ett träd och längre ifrån. ”Länge har ni fått lära er att ni har fem sinnen, möjligen sex. Det är fel. Ni har tjugotre. Minst. Ett av dem är rumsorientering.” Sedan bad han oss hitta ett träd. ”Hur då?” tänkte jag förvirrat där jag satt med min ögonbindel. ”Känn om du kan förnimma trädet” sa han, som om han läst mina tankar. Jag kände, vädrade, vittrade och kröp åt det håll jag trodde. Där var det! Jag hittade ett träd! Triumfatoriskt satt jag och kramade det, drog in doften av bark, la märke till att barken på granen jag hittat kändes helt annorlunda motför hur bark på en tall känns. ”Hitta ett annat träd” kom schamanens uppmaning. Åh nej, jag som just hade hittat ett! Men jag kände, vittrade, kröp och bam! – där var det! Nu var jag fångad! ”Hitta stigen” blev schamanens tredje uppgift. Jag visste exakt var den var. Jag behövde inte fundera ett skvatt utan kröp dit direkt, och mycket riktigt där var den. Jag reste mig från armbågar till händer, sprang på alla fyra och följde schamanens skallra. Kroppen förvandlades, jag var ett smidigt djur som tog mig fram, fortare och fortare. Jag var inte Kristina längre. Jag var en varg. Jag visste exakt var schamanen var och jag var först i ledet av alla som spårade skallran, det visste jag också. Det var så mycket jag visste när jag var bortkopplad från synen, samtidigt skärpt i alla sinnen jag inte visste jag hade.

Jag tänker att det är det här löpningen ger mig var dag – samhörigheten med naturen, med vår större värld. Det är inte varje dag det känns okej att krypa runt på alla fyra i en skog med en ögonbindel och skrapa upp armbågar och knän. Löpningen är ett sätt att få en liten dos av det animaliska som är jag, att få leva en bråkdel den livskraft och den vilda som finns inom mig, på ett sätt som andra kan begripa och respektera.

Nu har jag och mina vänner skapatt ett lopp som ska få dig att få njuta av allt löpningen har att ge. Värmdö Ultra heter det, och går av stapeln den 28:e september 2019. Du kommer få uppleva några av de finaste bitar natur som finns på Värmdö, du kommer uppleva närheten till andra människor som är med dig och kämpar i samma lopp, du kommer uppleva hur det är att bara springa sida vid sida, förenade i tystnad; ultra är ett av de få ställena där du får vara tillsammans och det är okej att vara tyst. 

Om du gillar samma saker som mig – eller helt andra, huvudsaken är att du gillar natur, att springa och att njuta av det du upplever, eller om du ser detta som en jättelik, skrämmande och ännu mer eggande och fascinerande utmaning – anmäl dig till Värmdö Ultra! Du är varmt välkommen!  

Länk till Värmdö Ultra