Jag springer igen  +++++ på den!

Fortfarande utan smärta eller känningar och passen förlängs successivt, (peppar-peppar) och det är dags att ta kliven fram emot lite fart och att jaga tider igen. OM jag vill bli mer än motionär framöver och det har jag kommit på att jag vill, eller åtminstone springa på en nivå av något slags "elitmotionär", vilket för mig innebär att vara ganska bra men med klart mindre träningstimmar. Inte så att det är direkt rimligt att springa på de forna PB-tiderna än på ett tag kanske ....men samtidigt är det ju just att vara sitt bästa jag som är det jag VILL när jag ställer mig på en startlinje. Vad jag rimligtvis KAN i nuläget är kanske inte samma sak men att kliven framåt inte kommer på annat sätt än av att jag pressar mig och utmanar min sämre tränade kropp, det VET jag!

Det är dock ett obekvämt jobb att ta sig uppåt och framåt just nu, med blandade begränsningar i ben/fart och andning, beroende på vilken sorts träning jag gör. Har till och med börjat drabbas av illamående under intervallpass och  klassiskt "håll" under ett race och det var minsann inte igår jag upplevde det. Men en hel del härliga glädjevågor sköljer också genom kroppen när flera kilometerpasseringar är nere på 3.30min/km eller när löpstegsfrekvensen och farten blixtrar till under en 1min-intervall. Det har nämligen gått framåt sedan juni, vilket iofs var helt planerat men givetvis inte garanterat, vilket är riktigt kul att se och känna. Speciellt som det fortfarande sker utifrån att jag följer den upptrappningsplan som sedan april skulle leda till en helt ok form i augusti och utan bakslag i skadeproblematiken. Men som sagt, PEPPAR-PEPPAR och ta i trä m.m. för bakslag har ju dykt upp förr.

Tävling är bästa träning

I brist på att träna med ett VM i sprintorientering som mål har jag valt att springa några lokala löplopp. Det har varit utmaningar mentalt att ställa mig på startlinjer och inte ha koll på vare sig min egen eller andras förmåga, och det på nya bansträckningar där jag inte haft en aning om vad en rimlig tid hade varit i min bästa form heller. Men oj så nyttigt att få jobba med mina demoner och att hantera viljan att vara bättre än min tidigare bästa nivå och istället hitta någon slags strategi/taktik för dagen. 

Resultatet för detta har varierat litegrann också:

8/7, Byrundan i Gamleby 8km  (kuperad bansträckning). Startade hårt och sprang som om det förväntades av mig att jag skulle vara snabbaste tjej, utan att ha en aning om konkurrensen. Den sena lunchen, med gott men starkt kryddat kött, satt fint högt upp i halsen så lite slarvig uppladdning straffade sig delvis. Främst påverkade nog dock avsaknaden av muskulär uthållighet och jag orkade väl rent krasst bara i 3-4 km av de 8 km som banan mätte men sslet mig runt med en ganska tung känsla i kroppen..Blev bemött och behandlad som en löparkändis och det var givetvis kul att kunna springa ett genuint bya-arrangemang, men inombords var det mer en känsla av att vara en föredetting som gnagde lite också.

20/7, Buggruset i Malung 5km. Sprang bra tyckte jag men blev totalkrossad av Sofie Evert från IF Göta Karlstad och även fjolårsvinnaren Tove Alexanderssons tid. Jag kunde inte förmå benen att röra sig snabbare och saknade trycket på den flacka banan och dessutom HÅLL efter 3km och jag kände mig som 12 år igen. Stekhet sol, glada människor och allmänt en trevlig atmosfär och inga problem att hålla humöret. Ett bra träningspass men med känsla av att farten var som bortblåst från min kropp (utan att det eg. kändes dåligt under loppet). 

5/8, Kullaloppet vid Kulla dansbana 11km (10,5 km). Riktigt tuff bansträckning med lätt utför i början, därefter långsluttande motlut som inkluderade 80-talet höjdmeter att klättra och med några mindre upp-och-ned-löpor på grusvägar och skogsstig sista biten. I ett lopp med 59 år på nacken är det spännande att kunna springa samma bansträckning som legendarer som Håkan Börjesson (32.37,1988) och Kjell-Erik Ståhl gjorde. Visste också att Johan Larsson satt en imponerande tid med sina 33.20, 2010). Vad säger det då om vad jag ska hålla??? Ingenting =). Efter några positiva löpkänslor efter att ha vilat ut efter o-ringen så spände jag dock bågen (som vanligt) och inledde med 3.24min/km följt av 3.30min/km. Det tempot mattades dock i uppförsklättringen men trots att några av killarna som legat bakom i motvinden uppför sedan lämnade mig bakom sig så kunde jag hålla god fart och känsla hela vägen och till och med klämma fram en spurt sista biten. Tänk - uthållighet som inte funnits förr hade jobbats fram och jag var mycket nöjd med min inställning. Klarade dessutom sub40 denna dag!

Nästan 300 löpare tog sig an en tuff bansträckning som bjöd på motvind i uppförslöpningen och en luftfuktighet som i en regnskog i skogspartierna. Familjär stämning med härlig inramning vid Kulla dansbana, med utlottade priser till minst var 10:e löpare som startat på 5 eller 11 km. Jag kliver vidare med ett leende och hopp om att stabilisera mig som elitmotionär. Det är åtminstone ganska njutbart de här dagarna mellan urladdningarna =).