Det är vår och nästan helt snöfritt ända uppe i mina trakter. Orienteringssäsongen har dragit igång och det är perfekt löpväder med bra förutsättningar för snabba tider redan i premiärloppen för alla er som är i färd med att kicka igång tävlingssäsongen, oavsett om ni väljer asfalt, trail eller terräng.

Själv är jag ju en bit ifrån att ge mig ut och springa denna vår, men jag kämpar på i gymmet och har även plockat fram cykeln och njuter av frisk luft. Tittar samtidigt lite drömskt på er som springer - för ni är många - och målet är att åter bli en av er förstås!

Såväl medgång som motgång är bra perioder att reflektera i och i det sistnämnda är det troligtvis än mer viktigt att fundera över vad som hände och hur det kan bli bättre nästa gång. Sen kan det förstås ändå bli ett annat utfall än det önskade, trots idog ansträngning. Men det gäller att inte ge upp - det viktiga är att göra sitt bästa.

INSPIRATION
Jag inspireras av många och två av dem är Sveriges just nu bästa långdistanslöpare: Mikael Ekvall och David Nilsson. De har lagrat på sig både lyckade och mindre lyckade resultat/lopp men de håller fast vid en tro på det de gör och är inte rädda för att leverera den ibland hårda sanningen. Hade privilegiet att springa VM i halvmaraton i Köpenhamn 2014, där Mikael satte det svenska rekordet på halvmaran, och hann med att prata lite med honom då. När jag nu lyssnade på maratonpodden med Ekvall kunde jag konstatera att han lever efter samma deviser som jag uppfattade då och det var extra kul att höra honom beröra ämnen som relationer, ätstörningar/utseendefixering och tuff träning som kan ge ångesttankar osv. Jag hoppas verkligen att Micke får springa OS UTAN att behöva kvala mer....kom igen SOK!

David Nilsson har gått från klarhet till klarhet 2015/2016, även om han fick ett bakslag med sjukdom under dagens VM-halvmara i Cardiff. Han har liksom Ekvall ett hårt pannben och menar att det inte finns genvägar. Men han har också gjort val och förändringar för att nå dit han är idag och jag skulle säga att det på vissa plan är en helt annan David än den jag träffade inför EM-maran i Zurich 2014. Då inne i en skadeperiod och min upplevelse var att han inte var så sugen på det där loppet alls. Men han tog sig igenom loppet och ur skadorna och idag levererar han gång på gång nya PB på diverse distanser - respekt!

David är i mina ögon hård, rak och ärlig och jag fick mig redan då en "känga", då han talade om för mig att det inte alls var konstigt att jag inte höll hela loppet --> jag tränade för hårt inför loppet (vilket troligtvis var helt riktigt). Jag tänkte en del kring detta och tog med mig erfarenheten och höll mig betydligt lugnare inför ex Stockholm Maraton.
Efter det har jag då och då ställt lite nyfikna frågor till honom för att förstå mer hur han tänker och vad han gör nu, jämfört med då, som funkar så bra. Förutom dessa svar har jag tänkt till kring ytterligare en "känga" från David, kanske inte direkt riktad mot mig egentligen men jag kunde tänka mig att jag skulle kunna ses som en i mängden han syftade på, när han via twitter (@DavidNilsson15) sände budskapet: "Många lider av dolda ätstörningar. Med stressfrakturer som följd." - detta var ett svar på (@OlleWallerang) "Oseriöst "ingen behöver tillskott" Järntillskott är ofta nödvändigt på höghöjd. Många lider av dolda brister med stressfrakturer mm som följd"

SKADELÄGET OCH MIN FRISKA/SJUKA KROPP - ELLER VAD DEN NU ÄR
Jag ska nu försöka förklara ovanstående lite mer (ätstörningar, stressfrakturer m.m.), för det var nämligen så att när jag idag under en trevlig fika- och shoppingstund med vänner skulle smita in på apoteket och hämta ut några receptvaror, som jag lite snopen klev ut med en FULL KASSE med olika medikament och återigen började fundera över hur sjuk eller frisk jag egentligen är..... (Se bilden nedan på medicinerna)

1) Astma (Ventoline diskus, Symbicort forte, Montelukast)
Under uppväxten var jag omgiven av rökare, då pappa samt mormor, morfar och farmor rökte (mormor och morfar var barnvakter ofta). Vid 12 års ålder konstaterades det, fastän jag tränade mycket, att jag hade lungkapacitet som en "normal" 8-åring och jag har sedan dess, trots medicinering, aldrig kommit upp på de nivåer som snittet för min kategori av personer borde ha. Har dessutom flera gånger blivit avrådd från läkarkåren att hålla på med konditionsidrott - för det är ju ändå ganska meningslöst för mig! På något sätt har jag ändå kommit en bit inom konditionsidrotten och jag har utvecklat en bra kompensation för ex mitt låga V02max, genom att jobba upp löpekonomin och troligtvis nyttjandegraden. Men jag kan förstå varför jag verkar ha viss fallenhet för det här med långa distanser, där V02max inte är lika avgörande...men å andra sidan har andra delar i kroppen sagt ifrån (skelettet) när jag försökt utnyttja min styrka där!
Den största problematiken med astman och luftrören är nuförtiden när jag åker på en förkylning, vilken ofta blir segdragen och ger svår hosta under långa perioder. Allergi och väderomslag är andra "tråkiga perioder".

Jag är förstås tacksam att det finns hjälpmedel i form av astmamediciner, men på den här fronten har jag flera gånger mött motstånd hos omgivningen, med ifrågasättande kring det moraliska och etiska i att använda dem. Jag har valt att nu enbart ha sorter som är "godkända" utan dispens men även detta kan förstås ses som "prestationshöjande" - för det är ju faktiskt det för mig... Svåra saker att argumentera för eller emot.

2) Allergi (Desloratadin, Mommox)
Våren nalkas och redan nu har jag känt av rinnsnuva som medför att jag andas genom munnen mer och vips så regerar luftrören och hostan kom som ett brev på posten. Börja i tid med allergitabletter kan ju vara smart...

3) Blodtryckssänkande (Apresolin)
Efter min stroke 2008 har jag i perioder ätit blodtryckssänkande tabletter. Inte just nu, då jag upplever att jag arbetat bort en stor del av den stress jag haft runt mig i vardagen i perioder, vilket också kunnat vara faktorer som påverkat blodtrycket. Men i två år efter stroken hade jag ständig medicinering. Jag och Stig H Olsson kör visst med Apresolin, den som är uppmärksam hör att det är det han får utskrivet i början av "The Stig-Helmer Story"!
Utöver blodtrycket finns det flera faktorer som är under regelbundna kontroller för mig och det är mitt höga Kolesterol (borde vara klart lägre utifrån motionsvanor, kost m.m) och mitt Kreatininvärde.
Jag har en konstaterad ärftlig njursjukdom - Polycystisk Njursjukdom, och även om man inte hittat kopplingar till stroken med denna så kan man inte vara säker. Än så länge har jag lyckligtvis klarat mig utan medicinering och då har jag snart klarat av min "aktiva karriär" och behöver troligtvis inte krångla med ev. tillåtna mediciner eller inte (ex. EPO är ju kanske inte så lämpligt!). Min pappa blev dålig redan runt 30-årsåldern och efter ett tag blev det dialys och relativt tidig bortgång (innan 60), men eftersom jag har goda värden på det mesta ännu så känns det långt borta och kanske märker jag aldrig av det, även om cystorna finns där.

I njurfunktionen finns dock även kopplingar till att stärka skelettet (d-vitaminproduktion och kalkupptag) och där kan jag ju konstatera vissa brister, men återkommer till det...

4) Järntabletter (Duroferon)
Titt som tätt dippar mina järndepåer ganska rejält och tyvärr har jag inte alltid parerat detta i tid utan dragits med syratunga lår i helt fel perioder av säsongen. Det är ju svårt att ha koll förrän det är försent så att fylla på då och då har jag mer och mer fått tänka på. Jag har aldrig kommit upp i höga HB-värden, och flertalet mätningar har visat låg produktion av röda blodkroppar, får vara glad om jag efter vistelse på höghöjd når 130 (och fått igång produktion av röda blodkroppar). Järnbrist kan också ha koppling till njurarna.

5) P-piller e. dyl.
Ja, det är en djungel det här också. Jag har under åren konstaterat att det här med utebliven menstruation till och med kan vara ganska smidigt i vissa perioder...Inte alltid alla som funderar över när det ska arrangeras tävling eller träning men vi har haft väldigt bra ledare/coacher i svenska landslaget, som ständigt tjatat om tillgång till toaletter nära start osv - såväl i skogen som när vi springer sprinter i staden =). Utebliven menstruation är förstås INTE att föredra, då det är en viktig och naturlig funktion för oss kvinnor. Dock inte alltid så lätt att hantera och hitta det som passar just din kropp bäst och om man hamnar i att menstruationen upphör under perioder så är det inte det enklaste att hitta snabba lösningar på detta.
Då mitt SKELETT visat sig svagt upprepade tillfällen så kan rubbningar i menstruationen förstås ha kunnat påverka och bidra till skadeproblem som uppstått. Svårt att sia om det varit så OCH svårt att veta om rubbningar isf uppkommit av perioder med hård träning och-/eller låg vikt eller inte...Att detta är osäkert beror på att vi i familjen även lyckats pricka in PCOS (möjlig ärftlig faktor) och att min syster nu gladeligen har två fina döttrar. Men de har fått kämpa hårt för att få det att bli verklighet (hon har varit öppen med att det krävts IVF-behandlingar). För mig har barn inte varit aktuellt ännu och därför har det inte heller varit enkelt att konstatera vad som beror av vad.

6) Bentäthetsstärkande behandling ? (Alenat)
SKELETTET - ja, det har visat sig vara en skör del i min kropp. Flertalet frakturer, både stressrelaterade men även fallskador (säsongen 2014 lyckades jag med att skaffa mig både handled och handfraktur efter fall). Stressfraktur i Calcaneus sommaren 2012, ödem i fotleden november 2014, tredje mellanfotsbenet sommaren 2015 och nu vid nyår mer komplikationer relaterade till skelettet - DET ÄR INTE BRA! Jag suckar och försöker förstå orsak och verkan. Jag förstår ju att hård träning och lätt kropp är riskfaktorer, men det behöver inte vara hela sanningen. Vad i allt övrigt som jag pekat på här ovan är direkt kopplat till skelettet??????
Givetvis ska vi inte blunda för att jag inte har den största eller tyngsta kropp i denna värld, men det behöver inte betyda att allt har med matintaget att göra. Jag ska dock vara ärlig och erkänna att:

JA, jag hade en ganska allvarlig ätstörning som 14-åring (startade vår/sommar 1995) och kanske kan det vara konsekvensen av den som jag nu får ta smällen av! Jag önskar och hoppas att vi kan hjälpa alla våra unga, växande ungdomar att förstå att det kan komma oönskade konsekvenser längre fram, för det förstod jag inte alls där och då...

JA, jag åt litegrann åt formen av LCHF 2007-2008, då jag var i min allra bästa form någonsin och kanske bäst i världen, men där jag även låg på gränsen rent viktmässigt och tillslut kom också stroken!

JA, det är klart att jag inte blev frisk från tankar som kretsade kring mat och att hur jag skulle äta för att vara "bra" lång tid efter min ätstörningsperiod, MEN jag kan ärligt säga att jag under de senare åren inte alls haft "sjukliga tankar kring mat". Jag har mått bra och min kropp har fungerat "bra".

JA, jag har undvikit att äta vete en längre period, därför att jag trott på att det varit bra för mig. Detta har varit svårt för många runt mig att förstå och även acceptera men i grund och botten har det handlat om att jag under mina ätstörningsperioder åt mer "skit" än bra mat och att ett sätt för mig att bryta detta mönster var att se till att jag åt BRA kolhydrater, vilket blev väldigt mycket lättare när jag inte "fick" äta produkter med vete i. Jag väljer ex. ofta ris och quinoa eller rotfrukter som bas i matlagningen. Genom att vara konsekvent med att undvika vetet så bröt jag också mina dåliga vanor med att småäta och sedan äta mindre vid måltiderna, då det inte alls är lika enkelt att hitta saker att småäta om du inte får äta vete. Det har varit en strategi.

Men NEJ, det går inte att enkelt säga att allt har med kost och träningsbelastning att göra. Det är så mycket mer som kan vara inblandat. Exempelvis har det för mig funnits ytterligare många andra stressorer i uppväxten och senare i vardagen som utgjort stor stress och psykiska belastningar, bland annat hanterandet av anhörigmissbruk av alkohol...Jag går inte in på det mer just nu men jag vill påpeka att vi alla har lätt att anamma missbruk av olika slag: mat, dryck, droger, träning, sex, spel, makt, uppmärksamhet, vänskap, förtroenden, pengar, osv. osv.

Det är dock långt ifrån enkelt att komma fram till exakt vad som är den största och viktigaste "boven" att ta itu med först, men det bästa man kan göra när något gått "fel" är att försöka göra det bättre framöver. Och att stötta varandra i var och ens "hangups"!

OM du orkat läsa ända hit så hoppas jag att du nu tänker till kring HUR DU kan ta hand om och lyssna på din kropp!

Och NJUT av löpningen - den helar och läker om den används smart...