Har varit på plats i Björkliden några dagar och konstaterat att snön fortfarande ligger kvar på stora delar av fjällskedjan. Något som sätter lite käppar i hjulen, eftersom jag planerat och framförallt sett fram emot att kunna röra mig fritt i fjällen utan några större restriktioner. Vädret har inte heller varit särskilt bra och det är en markant skillnad mot förra året då vi hade 25 grader konstant den första veckan. Att det är kallt spelar dock ingen större roll för mig och det är nog snarare något man får räkna med när man spenderar sommaren 25 mil norr om polcirkeln. Däremot hade jag gärna sluppit det snöblandade regnet som har varit mer regel än undantag hittills.

Jag må låta bitter, men faktum är att snön till trots så är det riktigt skönt att vara här uppe. Det finns alltid något nytt ställe, eller någon ny runda att springa. Det är bara en fråga om hur mycket tid man är villig och har möjlighet att spendera. För min del så är just detta den stora anledningen till att jag väljer detta hem under sommarmånaderna. Jag tycker att det finns mer grejer att titta på och förundras över här uppe än på den mest upphaussade av turistfällor. Dessa månader överröses man av ”skrytbilder” på diverse sevärdheter och kulinariska läckerheter av de mest överreklamerade art. I regel nöjer jag mig med att konstatera att jag antagligen har ännu bättre uppe på en fjälltopp eller längs en stig någonstans. Att ligga på en strand, jobba på brännan i några veckor samt titta på ”lokala attraktioner” kan jag lika gärna skippa. Det ger mig väldigt lite eller ingen stimulans och istället infinner sig bara en känsla av rastlöshet. Min semester består istället av ta mig till platser där så få personer som möjligt kan ta sig. För det är ju där de riktiga guldkornen finns.