Träningsfilosofin är ganska enkel. Normalt så springs det 11 pass per vecka. Mån-fre är det dubbelpass, lördag långpass. Söndagar är det vila.
Morgonpasset är alltid kl.06 innan frukost och det passet är dagens hårdast pass. Längden varierar allt från ca 15 km till långpasset som ibland så långt som 40 km. Som jag förstått det så finns det utöver långpasset tre alternativ på morgonpasset. Antingen så är det ”vanlig” intervallträning. Det finns en hårt trampad löparbana som de brukar köra passen på. Där har jag ännu inte hunnit vara. Alternativ nr.2 är ett fartleksliknande pass där de ökar farten lite som de känner för, normalt hårt uppför eller utför. Alternativ nr.3 är ett progressivt snabbdistanspass som. Ett sådant körde vi i morse. Från start gick det i 7:30, alltså knappt snabbare än en snabb gångmarsch. Farten stegrade dock eftersom och exakt hur snabbt de sprang i slutet vet jag inte. Troligen kring 3:00min/km. Jag gav mig när de började springa under sub 3:30/km. Därifrån visste jag vägen tillbaka till huset och jag vill absolut inte bränna ut mig första veckan. Dessutom är höjden nu i början en liten faktor eftersom vi bor på 1400 möh. På de tre passen jag sprungit hittills tycker jag dock att det fungerat ganska bra.

Eftermiddagarna är det lugnare jogg allt från 45-75 min. Hur lång eftermiddagsjoggen är verkar främst variera beroende på vilken distans man fokuserar på. Trots min ambition att träna med mina kamrater här nere så mycket som möjligt, så kommer jag antagligen att köra en del av dessa pass ensam. Delvis för att hålla nere farten lite grann och delvis för att hinna springer lite egna rundor där jag får utforska miljön runt Arusha. Speciellt intresserad av att hinna springa runt lite runt och på Mount Meru. Ett vulkanberg som ligger vackert bortanför staden.