I början av veckan blev det en kort tur till Lyngenområdet utanför Tromsö. Jag åkte dit tillsammans med syrran*2 för att hälsa på där storasyrran jobbat de senaste åren. Lyngen betraktas av många som något av ett guldkorn i de norska fjällen. För egen del så hanns det bara med ett pass. På grund av spöregn och dimma så passade det inge vidare att springa upp på topparna. Jag nöjde mig med att hålla till längre ner i dalarna istället. Det var ok för den här gången.

Som tidigare skrivit så har jag som plan att springa ett millopp nästa Onsdag. Med detta i åtanke har jag gjort ett försök att få igång lite fart i benen igen. Några sällsynta framträdande på asfaltsvägen har det blivit. Det har dock känts tungt att köra i 3:20-3:30 för närvarande. Bara att hoppas att tävling och nummerlapp kan ge den boost man behöver för att springa bra. Man brukar ju säga att det går som bäst när man känner sig som segast. Detta kanske man framförallt brukar referera till uppvärmningen, men förhoppningsvis så kan det appliceras på träningen också.