En slags tävlingsdesperation har infunnit sig och jag har uppdaterat tävlingskalendern med två stycken tävlingar som jag hoppas kunna springa. Först och främst ett millopp i mitten av augusti som främst får räknas som bra träning och ett avtramp mot viktigare saker. Någon större insats på snabbhetsträning har det därför inte blivit i sommar ännu. Förhoppningsvis spelar detta mindre roll och att jag ändå kan springa på tider i paritet med det jag sprang på i våras. Det stora målet är fortsatt att känna mig fräsch i kroppen under Gore-tex Transalpine Run och att genomföra det loppet på ett bra sätt. Därför har jag till största delen tränat i terrängen samt främst försökt fylla träningsdagboken med timmar, höjdmeter och mil. Efter Gore-tex Transalpine Run hoppas jag på en bra återhämtning för att kunna springa ytterligare ett längre lopp i höst.

Planen just nu är 100 km i finländska Tammerfors den 11 oktober. Wihan Kilometrit heter loppet och genomförs på en varvbana á 3333,33 m. Stigningen per varv överskrider inte ens 1 m. Låter som en perfekt bana för att springa fort och enkelheten med logistiken av mat och dryck lockade mig direkt.
Ett mål som jag satte upp förra året var att springa 100 km under 8 timmar. Är kroppen återhämtad och formen hyfsad kommer jag därför göra allt jag kan för att klara detta på den tävlingen. Fungerar allt perfekt så borde det kunna gå.

Utöver dessa lopp är jag också anmäld till Tjurruset helgen innan Wihan. Tanken var att jag och brorsan skulle springa, men han kastade in handduken pga. av en väns bröllop. Prioriteringar… Tjurruset är antagligen en väldigt tuff tävling, men jag tror inte att jag kommer bli mer sliten av den än ett ”vanligt” tufft lopp på 10/15 km. Däremot kanske man kommer få slita lite mer med lungorna. Att springa det 1 vecka innan en längre lopp tror jag snarare kan fungera som en perfekt uppladdning. Om inte annat så får det bli en läxa.