Lat, skön lördagmorgon med frukost långt in på tvåsiffrigt. Men vid lunchtid, som inträder strax efter frukost, är vi ikapp och förbi och redan på väg söderut. Det finns så här års fina träningsläger på Mallorca, i Kenya och Portugal att tillgå för oss uthållighetsidrottare. Sol, värme, bra mat och gott sällskap. Och bra träningsmöjligheter. Fast det kostar ju en del - och är dessutom ganska svårt att få till lite spontant på en halv lördag. Så jag och hustrun stannar blott ett stenkast närmare kontinenten, i Falkenberg.

Klitterbadets femtiometersbassäng tar sitt vatten från Kattegatt och värmer det till simvänlig temperatur. Resultatet är ett mjukt, för all del inte alldeles kristallklart, lättsaltat vatten som inte behöver kloreras så särdeles mycket och den långsmala, i grunden lite gymnastikhallsliknande badanläggningen är grymt skön att simma i. Det är dessutom en enorm skillnad att simma i femtiometersbassäng - man kommer in i rytmen och får ligga och mata på i långa sköna armtag en stund innan det är dags att vända.

Vi kör ett 40-minuterspass, bastar lite ångbastu och följer upp med en knapp halvtimme till. Mestadels lugnt, simning är en tekniksport och det lönar sig att ligga och fokusera på små små teknikelement - bara man vet vad man ska koncentrera sig på, vilket i och för sig inte alltid är så lätt. Ett par aningen snabbare längder unnar jag mig mot slutet och jag klockar vad jag uppfattar som medelhårt långdistanstempo - tänk marafart! - för dagen till 1:35-1:40 per hundring. Tar man med i beräkningen att jag är aningen snabbare med våtdräkt ligger en timmes simning på IM-distans inte helt bortanför händelsehorisonten längre. Fast i sommarens stora begivenhet i Eidfjord finns tidvatten, pråmhopp och extremt tidiga morgontimmar att ta med i beräkningen så den typen av tidsmål får nog vänta till en annan sommar.

Men nu är det färdigsimmat. Klitterbadet har förvisso en spinningsal men annars är utbudet på vettigt utformade träningscyklar sparsmakat. Gymmet som gränsar till simanläggningen, och som man får tillträde till för blott en spottstyver extra, har dock ett gäng löpband som är användbara, ehuru svårt felkalibrerade. Jag kör några kilometers progressiv backe från 0 till 15% motlut i konstant fart, 4:20-tempo enligt displayen. Känns inte helt trovärdigt. Men löpningen är på en bra ansträningsnivå och utsikten över simanläggningen vilsam. Efter 25 minuter börjar jag bryta ner lutningen och öka farten successivt. 1% motlut och 20 km/h är maxfart på bandet och ganska nära maxfart för mig. Gott så och jag vrider ner farten igen för några minuters nedjogg.

Något som saknas på de här breddgraderna så här års är solen, ett klart minus jämfört med träningslägren på Mallis. Men en kvart i solariet ger såväl meditativa aspekter som den positiva och eftersträvansvärda effekten på D-vitaminproduktionen - och den efterföljande fikan vid bassängkanten har både temperatur och luftfuktighet som räcker till för en medelhavssemester. Vederkvickta av kaffe och äktsvenska men goda ost- och skinkmackor kan vi knalla tillbaka in i gymmet och få lite bra styrketräning gjord också innan anläggningen stänger och låser för dagen.

Det svensk-medelhavska temat för träningsexkursionen kröns med en pizza med mozzarella, basilika, tomat och oxfilé. Aningen bränd botten men annars en utsökt komposition med erforderlig mängd ost och bra köttkryddning. Förnöjt återtåg hemöver efter att sålunda ha uppfyllt alla de fem eftersträvansvärda kriterierna för ett bra träningsläger: Sol, värme, bra mat, gott sällskap och bra träningsmöjligheter.