Brickanyl

Don't try this at home.

Men när den egentliga virusinfektionen börjar vara ur kroppen och allt som finns kvar är en massa segt slem i diverse kaviteter bakom näsan och under örona så är det rätt skönt att köra ett lagom hårt och lagom långt pass för att driva ut de sista demonerna. Jag brukar hålla mig väl under tröskelpuls och jag brukar se till att jag inte blir låg på energi - de två säkerhetsmarginalerna unnar jag mig.

Idag vill jag få igenom ett ordentligt brickpass; det är sista chansen innan helgen är över mig och då vet jag med säkerhet att jag inte kommer att ha tid. SMHI varnar dock för rikliga regnmängder idag, jag stålsätter mig och tänker att det blir ett bra pannbensbyggarpass. Men konstaterar när det är dags att gå ut att solen strålar från klarblå - jag tar med mig regnjackan som en talisman till min improviserade växlingsstation och kör igång passet.

Lätt uppvärmningslöpning uppför asfaltsvägen. Förbi brevlådorna och upp till ringvägen stiger det runt tio höjdmeter i en lite svag backknäppa, höger på ringvägen och nedför en smula, så knappa tio höjdmeter till i en andra stigning. Det är ungefär så backigt man kan göra det här hemmavid och det är en naturlig och bra sväng att springa. Jag viker höger än en gång och tar en skogsstig tillbaka till min väg igen. Nedför och tillbaka till utgångspunkten och 2.6 km löpta. På cykeln nu!

Cykelslingan är dryga 14 km, in till Åsa och så förbi Kläppa och Österbyn tillbaka. Asfalterade och meandrande små byvägar mestadels. Det fläktar lite idag, medvind ut och motvind tillbaka mestadels, det passar bra - då får jag upp farten lite till en början och får jobba lite mot slutet. Lite drygt 30 km i timmen blir snittet, jag ska kunna pressa upp det lite men den första och sista kilometern är smal och krokig och går delvis över grus och då är det svårt att köra riktigt fort.

Tillbaka till löpningen. Samma runda och det känns fortsatt fint. Tredje upprepningen tar emot lite och den fjärde och sista löprundan går ganska tungt - det blir segare och segare att springa igång benen igen efter cyklandet men det är också syftet med passet. Två timmar och en kvart av skapligt hög intensitet och än en gång förbluffas jag över hur mycket lättare det är att lura sig till de volymerna om man får växla sport inemellan.

Och efter passet känns det som om jag kan snyta ut det allra sista av snorgeggan och förpassa den här förkylningen till historien. Skönt.