Jag har tränat ok, give or take, sedan strax efter millenieskiftet nån gång. Först slätlöpning, sedan mer mot ultra, trail och de senaste tio åren triathlon i en eller annan form. Mängden har inte ökat signifikant sedan 2005 egentligen. Ändå får jag pikar och oroliga frågor från människor om jag inte tränar för mycket. Om det verkligen kan vara HÄLSOSAMT. Eller påpekanden om att jag försummat det ena eller det andra och istället prioriterat min löpning. Och det sista är säkert till 50% ett korrekt påstäende - för jag är en obotlig slarver som missar födelsedagar, glömmer att klippa gräset och inte har målat huset så ofta som jag borde. Tvätten ligger också alldeles för ofta i en knölig ehuru ren klump på köksbordet/golvet/elsewhere. Jag är ledsen för detta och önskar det var på nåt annat sätt men det är brister jag känner till och arbetar med efter bästa förmåga. Däremot är den enda korrelationen som finns med min träning att jag om möjligt blir ännu slarvigare, mer detached och mer ointresserad av min omgivning om jag inte kan sköta min hälsa. Mina allra sämsta perioder i mitt vuxna liv korrelerar väl med perioder där jag sagt att jag skippar träning för att fullfölja diverse åtaganden under en längre tid. Ingen gång har resultat ens blivit nästan bra.

Hadzafolket i Tanzania är jägare och samlare. De får i princip varken cancer, alzheimers eller diabetes. De har i princip lika mycket muskelmassa som 60-åringar som i de övre tonåren och ens lite övervikt är ovanligt. De äter såklart fantastiskt varierat med våra mått med en massa olika råvaror men samtidigt kan man se att de äter en jädra massa socker i form av honung och även en del fetter vi skulle klassa som onyttiga. Men tittar man på hur de rör sig så har de typ 20000 steg per dag eller mer, och de har 10 timmar måttlig till intensiv fysisk aktivitet per vecka. Men så bra då! Tio timmar är precis mitt måbramått för träning och det är där jag försöker ligga i snitt. Då använder jag huvuddelen av den tiden för att ta mig till och från jobbet, vilket ingen borde ha några invändningar mot överhuvudtaget. En vecka har 168 timmar, är det då verkligen extremt att lägga 10 timmar av dessa på att sköta sin kropp? Vilken värld lever vi i där det betraktas som en extrem kroppsfixering? Allrahelst om det finns forskningsstöd för att det är en naturlig och bra mängd - jag bara undrar. 

Ändå får jag de här kommentarerna om att jag borde lugna ner mig med jämna mellanrum, särskilt från bekanta som överhuvudtaget aldrig rör på sig. Och jag undrar, är jag en bättre pappa om jag sitter hemma med alzheimer alla 128 timmar i veckan som jag inte jobbar, eller är det bättre att jag är hemma och är frisk 118 timmar? Jag vet ju vilket mitt svar är - och alla ni som tycker annorlunda, just please shut up and get out of my life.