Tvekar lite men masar mig ändå ur sängen klockan sex, kryper i träningskläderna och de nya snajsigt röda Fütglovesen och ger mig ut på kroken för ett morgonpass. Blå stigen är knagglig och på de inre delarna ligger en del is kvar. De leriga partierna är grymt sköna att springa med tåskorna - klar barfotakänsla fastän inte lika kallt - men på isen är det lite väl halkigt. Tur det inte är så mycket is, snart nog är jag uppe på spången genom träsket och kan glida på i lätt distansfart.

På de yttre delarna av slingan passerar jag ett par klapperstensfält som är ganska utmanande i vanliga fall, i tunnsulade skor blir det en ordentlig fotmassage av det hela och det är inte utan att det känns skönt att komma ner på gräsvallen längst ute vid krokens naturhamn. Morgonen är grå och blåser kallt på mina bara fingrar men här ute hänger ett vårtecken och skäller på mig precis på det sätt som stekpannor inte gör, för att brutalt stjäla ett Adamskt uttryck. Det är en tofsvipa som tänker och brukar häcka här någonstans som har anlänt i helgen och nu proklamerar för omgivningen - inklusive mig - att här bor jag.

Jag hälsar den och våren hjärtligt välkomna och joggar vidare in mot land. Den smala stigen blir bredare och mer lättlöpt och jag avrundar passet med en kortare tempohöjning, vilket inte säger så mycket - början av passet var med mina egna mått mätt riktigt långsam. En bra start på veckan - nu väntar frukost och barnväckning och fritidslämning och andra vardagliga rutiner. Godmåndag.