Ramlar ur sängen vid tjugo över fem, sveper en kaffekopp, axlar ryggsäcken och joggar ner mot Åsa. Glömmer sparka igång pannlampan men det är klart och fullmåne vilket räcker gott och väl för att visa vägen genom skogen. Tror jag iallafall, för jag blir så förtrollad av löpningen på den hårdfrusna stigen att jag misssar en avfart och får några hundra meters extra väg till Åsaskolan. Mackor och vatten på bussen. Och lo and behold! Bussen är i tid och Kungsbackapendeln avgår punktligt. Vi lever sannerligen i den yttersta tiden.

Det verkliga löppasset börjar i Lindome idag igen. Inledningsvis samma rutt som förra veckan, även om jag testar en alternativrutt över Flaksjö - isen på kärret är tämligen massiv så det är inte nödvändigt att använda spången. Jag sneddar upp mot spången/stigen i gryningsljuset och det är först när jag når den som jag trampar igenom istäcket i den stöpsörja som formats inne i skogskanten. Störande med blöta kalla fötter så tidigt på passet men snart nog har jag sprungit ur det värsta och allt som finns kvar av doppet är en rejäl isrand längst ner runt tajtsen.

Kommer så äntligen upp på den riktiga skogsstigen på andra sidan Flaksjö och det är otroligt så snabbt snötäcket smält undan; förra veckan låg det ett närmare halvmetern djupt lager med lössnö i skogen, idag är skiktet decimetertjockt. Stigen är ihopfrusen men skrovlig och erbjuder rimligt bra fäste på de flesta ställen. Här och var tittar barmark fram genom snö och is men mestadels ligger snön med hård skare. Det är tuffa tider för viltet nu, rådjur och annat småvilt kommer knappast ner till grönbetet under snön utan får leva på kvist och allsköns elände. Min egen löpning genom skogarna kring Årekärr är dock lugn och fin och jag kommer lyckligt och väl ut vid Sisjön. Här är vägen hårdare trampad och det är ett par partier att passera med ganska besvärlig blankis. Med broddar monterade på Icebugsen går det bra - annars är det några hundra meter här som är aningen svårlöpta om man börjar vara lite trött.

Stannar upp och dricker lite vatten och käkar lite sötmandel jag har med i ryggan. Resten av passet blir händelselöst, jag lämnar terrängen och tävlingsbanan och följer asfaltsvägar i lite högre tempo genom Mölndal, avrundar passet med en fin svag stigning uppför Toltorpsgatan, så lite brantare uppför Dalgångsgatan och en riktig rövarknäppare med Bruns backe som grand finale. Nedjogg till kontoret och en ny dag har börjat.