Ett VO2-maxpass på Valhalla i tisdags och jag börjar ha en liten smula hopp om att den här gamla skamferade kroppen ska kunna springa snabbare igen. Inte mer än fyra tusingar i 3:30 till 3:45-fart men det är en början. Ska försöka få in ett progressivt pass och en långtröskel också innan julveckan är till ändes. I skrivande stund sitter jag dock på tåget till Sörmland för att fira lille-jul, så träningen blir, som alltid, lite ad hoc. Och det blir säkerligen bra ändå.

Nästa vecka väntar det ett lite softare träningsschema för att låta kroppen komma ikapp och sedan blir det ett par veckor fartfokus till innan jag lyfter blicken mot Rom marathon borta i mars. God löparjul.