Gräset bara växer
Efter Nordisk ExtremMarathon har träningen rullat på lite i bakgrunden, inte på sparlåga men inte heller i fokus; den mesta träningstiden - och en hel del annan semestertid - har gått åt till förberedelser av UltraTri. Det blev ett lyckat arrangemang på de alla sätt och vis - alla deltagare simmade från Nidingens fyrplats, korsade Sverige på cykel och sprang sedan rejält trötta i mål på Kungsholmen i Stockholm. Vansinnigt roligt men ett monster till bana och ett monster till logistiskt pussel. Och gräset har sålunda under tiden vuxit sig högt och lurvigt, både i trädgården och i träningsdagboken. Det är dags att ta fram lien.
Träningslien består av ett långt och lugnt långpass i värsta sommarvärmen, mest för att få ro att summer och fundera lite. Lieorvet känns avigt att hålla i och eggen är oslipad och rostig. Men jag klyver ändå gräset metodiskt, kilometer för kilometer. Förbi Gårda Brygga och ut på Österbyrakan. Över vägen till Dotetorp och upp mot ridhuset. Allom gamla välbekanta vägar; det känns fint. Men varmt och trögt.
Funderar lite framåt, fjällmaravecka föröver. Är svårt långpassotränad och inte särskilt trailig i steget heller just nu. Å andra sidan var försäsongen riktigt bra så om jag får ihop en bra träningsvecka med ett par halvlånga pass i sista minuten så ska det nog gå att springa med behållning. Måste bara rätta munnen efter matsäcken och sätta mina tidsambitioner efter min kapacitet. Öppna lugnt och avsluta starkt - ingen paradgren direkt men nu måste jag. Det eller bryta.
Från ridhuset bär det av neråt genom Solryds lummiga dalgång, dammiga solindränkta grusvägar och min halvliter medhavt vatten är snart ett minne blott. Nästan 30 grader. Vid Landa kyrka fyller jag vatten ur en slang men blir lite osäker på kvaliteten och dricker inte så mycket, lufsar vidare in mot Åsa istället. Vid fotbollsplanen finns kommunalt dricksvatten som är kallt, klart och gott. Fem kilometer hem och det går trögt genom skogen ut till strandstigarna. Försvinner iväg i tankar igen.
Bortom fjällmaraveckan har jag span på ännu ett långäventyr innan säsongen är all; i september någon gång tänkte jag genomföra en tripp jag gått och skissat på ett tag; (Nästan) hela Hallandsleden - ca 30 mil på fem dagar med start i Lindome och avslutning i Ängelholm. Om inget annat funkar i Vålådalen får jag kanske se det som ett träningsläger inför Hela Halland.
Dagens pass avslutar jag hemma, tjugofem kilometer rikare och som det känns tjugofem deciliter vatten fattigare. Ett byte jag är fullt nöjd med; träningsdagboken blir så sakteliga något lite mer tillhyfsad i kanterna. Men gräset i trädgården växer ännu ohejdat.