Måndag eftermiddag och tösorna har konstkurs. Det betyder nittio minuter i Kungsbacka att fördriva och vädret, som består av regn i lite varierande vinklar, inbjuder inte direkt till en fika på stan. Det får bli ett löppass istället. Jag har en runda i huvudet som är en mil ungefär, vid behov går det säkert att förlänga den med ett ärevarv runt centrum eller något på slutet om det skulle behövas.

Men först styr jag ut i medvinden över Forsbacka golfklubb. Grått och nästan mörkt ute, trots att klockan precis har slagit fyra. Jag lägger tempot bekvämt tillrätta i häradet kring 4:45/km, rutten är lite småkuperad men det är inga branta backar så det jag förlorar uppför kan jag rulla ikapp i medluten. Efter golfbanan svänger jag ut på Gåsevadholmsvägens välbekanta asfalt. En eller annan bil dånar förbi men i stor är det ganska begränsat med trafik - och snart nog är jag framme vid Rolfsån och det rosaskimrande gods där jag har tänkt mig att slå in på Fodgegårdsvägen. En väg vars norra ände numer har transformerats till en privat galoppbana. Rak och lätt löpt grusväg, precis i kanten av skogsbrynet. Fordom var det här en naturlig färdväg att ta sig från fjorden och Hanhals norrut längs Rolfsån och ett par av gårdarna längs den södra delen av vägen lär ligga i välbevarade lägen sedan äldre medeltid.

Så långt kommer jag dock inte idag för när jag sprungit halvannan kilometer på Fogdegårdsvägen ser jag en inbjudande grusväg som barkar iväg rätt upp i den täta gröna skogen till höger om mig. Jag har ju en del tid att spendera och vet att Forsskogen förvisso är kuperad och har en del riktigt härkig vegetation men att den även härbärgerar en del fina stigar och småvägar. Sagt och gjort, upp och iväg - den närmsta kilometern är merendels uppför men på fint underlag. Sedan planar det ut en smula och vägen börjar sakta vittra bort under mina fötter; ett lerhål blir två, och tre. Jag fortsätter hålla farten uppe men när djuphålen alltmer kommer i kontakt med varandra och skogsvägen övergår i ett sönderkört moras bestående av två längsgående diken är det oundvikligt att farten sjunker. Vid Svarte mosse tar så vägen slut helt och hållet och jag kvistar vidare på känn genom undervegetationen.

För en stund hittar jag en lovande stig som sviktar fint på barriga underlag mellan de höga och raka granara. Snart nog tar dock även den slut i nästa kärrområde och nu har jag svängt så mycket fram och tillbaka att jag har lite dålig koll på väderstrecken. Jag stannar till, andas, rensar glasögonen från lera och vatten och ser mig om lite. Aktiverar gps-ens kompassfunktion vilket såklart är lite fegt men jag vill inte komma försent tillbaka till konstkursen. Hämtningstider är lite heliga, speciellt om man gör så omoraliska saker som att träna och förlusta sig under tiden man är borta.

Ett par hundra meters obt-löpning i nordvästlig riktning, genom mossa och småkärr och över ett par gläntor med berg i dagen, så tvärt nedför och jag befinner mig plötsligt på en liten väg igen. Lätt och fin löpning i god fart nedför i en knapp kilometer och plötsligt står jag vid Forsbacka golfklubb igen. Fortfarande med en dryg halvtimme att slå ihjäl blir det några kilometers distansfartssightseeing runt stadsdelar som Hålabäck, Fors och Hammerö innan det är dags att plocka upp de färdigmålande småtöserna. Inte för att det blir så många sights seeade - glasögonen immar svårt i det myckna regnandet så det mesta jag ser är vatten och glittrande asfalt. Men ett bra pass blir det likväl - drygt en och en halv mil varav några kilometer i riktigt märklig terräng.