Tänk dig ett marathonlopp i norsk fjällmiljö. De första 25 kilometrarna är normalondulerad asfaltslöpning i natursköna omgivningar. Under den följande milen börjar så klättringen, nästan tusen höjdmeter uppför en slingrig bergsväg till Rjukan. Och så en checkpoint och ett par kilometer nästan slät löpning innan det är dags för den avslutande knappa halvmilen av brant bergsstig uppför stenskravel och elände till Gaustatoppen, belägen på dryga 1850 meter över havet. Om man klarar cutten vid 37 kilometer och om det lynniga vädret tillåter en toppbestigning, vill säga.

Tänk dig ett marathonlopp i norsk fjällmiljö där man innan marathonloppet har cyklat 18 mil från den insprängda flik av Nordsjön som heter Eidfjord, över Hardangervidda till löpstarten i Austbygde. Triatleter kallar såklart löpstarten för T2, men det är en annan historia. Cykeletappen börjar hur som helst med en brutal fyra mil lång stigning från havsnivå vid Eidfjord upp till Dyranut 1200 meter över havet, sedan är det rätt lugnt i några mil - om det inte blåser motvind vill säga. Andra halvan av cykeletappen innehåller fyra signifikanta stigningar där den sista upp till Imingfjell är den mest respektingivande, en mil i 8% motlut avslutat med en mils ytterligare slakmota - knappt 1200 meters stigning totalt.

Tänk dig ett marathonlopp i norsk fjällmiljö där man klockan fem på morgonen innan loppet får hoppa fem meter från en båt - rakt ner i en mörk och kall fjord närmare femton mil från målet, fågelvägen. Jodå, loppet finns på riktigt och heter Norseman Extreme Triathlon och igår fick jag bekräftelsemailet, min anmälan är accepterad och en startplats är vikt åt mig. Om allt går i lås står jag på startlinjen - på båten - i augusti 2011.