Slemproppen i bröstkorgen börjar så sakteliga ge med sig och snoret antar den tröga konsistens den alltid får mot slutet av en infektion. Jag skådar ljuset! Sitter på altanen och läser om Mesopotamien och käkar hemmagjord cappuccinoglass. Den ser inte mycket ut för värden och utan glassmaskin blir den en smula hård i konsistensen men god - det är den.

I grund och botten är det en variation på ett recept tidigare givet på marathon.se. Koka en knäck på en tredjedels dl socker, en tredjedels dl grädde och en tredjedels dl sirap. Häll ut i strängar på bakplåtspapper att svalna. Tre ägg, gula och vita vispas pösigt var för sig, gulan med tillsats av ett par matskedar gröt bestående av ett uns finmalen vanilj, sirap och krossad sötmandel. Två-tre dl grädde vispas hårt och alla tre vispningarna vändes samman. Rör försiktigt ner en matsked kakaokross uppblött i kallt starkt kaffe och avsluta med att fördela ner knäcksträngarna i smeten. Låt frysa, rör eventuellt om någon gång under infrysningen. Gott som tycksyndomkäk vid förkylningar men för en löpare även ypperligt vid såväl återhämtning som kolhydratladdning.

Det är segt och eländigt just nu men snart får jag springa igen. Kanske redan imorgon.