Jag har fått en ny vända med jobb i Trollhättan. Det är en fantastiskt vacker plats även om jag för det mesta bara ser den mindre sköna vägen mellan stationshuset och Stallbacka industriområde. Den här veckan behöver jag få undan lite jobb, som tur är har jag en såväl god som gästfri vän i stan och som kan upplåta en säng; förutom att jag kan sova två timmar längre på morgonen och ändå vara tidigare på jobbet än vanligt får jag som eftermiddagsförplägnad därmed även möjlighet till mer berikande transportjogg än den vanliga tillbussenlunken.

Lätt jogg längs älven om aftonen, således. Fiskesäsongen börjar lida mot sitt slut har jag förstått, och mycket riktigt kryllar det därför av fiskespön längs älvbrinken. Den grå regntunga dagen - den första efter en evighetslång period med idel solsken - har gett vika för ytterligare solsken och lätta dimmoln. Över älven nedan Olidan stryker dimbankar med små vattendroppar som inte vet om de ska lätta, falla tillbaka ner i älven eller helt sonika lösa upp sig och försvinna. Istället blir de kvar i ett limbo som hänger över strömvirvlarna som tar fart söderut. Löpningen längs älvrummet är slående vacker i lågt ljus, skogen på ömse sidor älven är mossbelupen och djupgrön, underlaget skönt grus med några stumpar asfalt. Lätt om än lite bulkig transportryggsäck på men ändå ett mer ok tempo så här på eftermiddagen; de där tidiga morgonpassen när kroppen inte hunnit vakna är det hart när omöjligt att lyfta tempot över sexminutersstrecket åtminstone när det är lite terräng. Nu är det någon minut snabbare per kilometer.

Jag filosoferar lite över säsongen som gått. Visserligen har jag Risveden kvar på lördag men det känns mer som en formalitet, jag har ingen fart i kroppen utan har gått på sparlåga och unnat mig vila de senaste veckorna och jag är nog inne på att börja om med grundträning inom kort. Förmodligen vill jag ha ordentligt med fokuserad styrketräning och bra distanspass under vintermånaderna men jag har inte riktigt bestämt vad jag vill göra under 2014 än så jag får se lite, än så länge hänger jag i ett vemodigt limbo där bilder snurrar förbi mitt inre - var det det här jag ville? Med träningen? Med livet? Med karriären? Ibland känns det som om jag blir hängande precis som vattendropparna över älven.

Men så snurrar älven iväg i full fart igen, jag minns en härlig träningsvecka på Fuerte i vintras, de fantastiska äventyren genom Sverige under sommaren, simningen från Nidingen för ett par veckor sedan. Jag vill tillbaka till en snabbare löpning igen och jag känner att jag har en revansch att utfordra på fjällmarabanan till nästa höst. Om det blir mitt huvudmål för säsongen 14 får stå skrivet i stjärnorna ett tag till; jag fantiserar lite om att försöka köra Swissman men dels vet jag inte hur sannolikt det är att jag får en startplats och dels vet jag inte om jag har råd. Eller så är jag bara feg. Kanske vill jag köra lite korta snabba trilopp här hemma för att bygga kraft och fart istället. Eller så vill jag springa mer terräng och tävla i cykel-cykel. Tankekedjan avbryts när jag kommer ut längst ned vid den gamla slusstrappan, en handfull korta backrusher - i god form såklart - senare är jag uppe vid det nya slussområdet och härifrån är det bara en kort nedjogg till mitt härbärge. Nöjd med det korta passet, inte helt färdigältad i tankarna men känner mig ändå som en ny människa - löpning är fantastiskt ändå.