Tänkte bara i all stillsamhet dela med mig lite av ett stycke frusen naturlyrik i bildform från gårdagens pendelcyklande. En strålande vacker - ehuru kall - morgon fick mig att välja en aningen längre men naturskönare sträckning till jobbet; sex mil av fina asfaltsvägar över Fjärås bräcka, Hjälm och så ut till kustbandet och Säröbanan. Nån gång ska jag nog ta och springa den där rutten också.

Från hemresan delges inga bilder men den blev ett äventyr av lite annat slag; om morgonen bjöd på bitande kyla fast med älvdans och solsken i omgivningarna så bar eftermiddagen en successivt tilltagande motvind, regn och hagel genom ett allt mörkare landskap i sitt sköte. Milen från Fjärås till Åsa över öppna fält i rak motvind, i vindstyrkor jag nog inte vill veta men med god marginal tvåsiffriga iallafall. Senare på kvällen var vi uppe i stormstyrka men då var jag tryggt hemma - sista biten från Österbyn fick jag lift av hustrun som inte ville se mig vingla omkring i det mörkret i den trafiken och i de vindbyarna. Träning fick jag ändå så det räckte - av både ben och pannben.