Söndagen har fyllts med allehanda icke träningsrelaterade aktiviteter men nu ligger småtösorna vederbörligen omstoppade och sovande i sina sängar. Mörkret har sänkt sig därute och dagens inplanerade fartpass ligger fortfarande utlagt och väntar på sitt genomförande; höstens första pannlampspass blir sålunda allt skarpare i konturerna. Fullmånen häller solidariskt ner sitt silver i såväl krokens smågölar som havets på stora vattenspeglar, vågkammar lyser blekvita långt ut mot Nidingens synkoperade blinkande. En hel del vind men ändå en stillsam känsla ute på grusslingan.

Löpningen går lite stelt och kantigt under den knappt två kilometer långa uppvärmningen, jag funderar lite över hur det egentligen är med formen - säsongen har varit lång och många tuffa men bra tävlingar har nog tagit sin tribut. Slår så bort tankarna och kör igång med ett första lite vagt specificerat fartsegment. Grusslingan är 1400 meter lång men varvningen går över en parkering med tvenne grindar - synnerligen olämpliga att köra farthöjt genom. Det finns även en genvägsstig förbi hindren men den känns inte lockande med min svaga pannlampa och månen som enda belysning - inte i någon högre fart iallafall. Men vända vid grindarna kan jag ju alltid göra, så efter ett varv i 4:15-tempo med ganska låg ansträngningsnivå slår jag näven i grinden och springer tillbaka igen. Gruset ligger som en grå sammets matta i mörkret, här och var med små kominor som mörkare utsmyckning. Vänder en andra gång och kör ett tredje varv i samma fart; ner och öve rden lilla spången, uppför backknäppan och mellan bergen som för dagen är ett riktigt vindutsatt parti. Så vänster förbi högarna och medvind och lätt medlut tillbaka hemåt, det gula varma ljuset från köket därhemma strålar inbjudande men jag har ännu ett vilovarv och ytterligare en likadan fartupprepning på drygt fyra kilometer att stöka av innan jag får gå hem.

Vilojoggen känns lätt och behändig men och under den andra farthöjningen går det lätt att få upp farten. Knappt halvvägs igenom - efter första vändningen - kommer det lite negativa tankar och en del mörkermanifesterade troll jagar mig över heden ute vid gravrösena. Jag ylar mot månen och ökar farten, vänder en sista gång och avverkar totalt sett den andra farthöjningen några sekunder snabbare än den första. Så släcker jag pannlampan och varvar ner med ett varv runt slingan med bara månen som belysning. Skarpa mörka skuggor spelar över grusstigen och den lugna joggen är grymt stämningsfull. Avslutar veckan med goda vibbar inför ett tänkt Lidingölopp nästa helg, även om det inte är någon storform i faggorna ska det säkert gå bra att stånga sig över den däringa ön på ett stilfullt sätt.