Jag är priviligerad nog att vara anställd av en arbetsgivare som uppskattar både kreativitet och fysisk aktivitet och är i år anmäld till Ö-loppet tillsammans med en kollega och träningskompis under lagnamnet FS Dynamics. Vi lär inte vara snabbast men sannolikt är vi det lag i startfältet som har bäst koll på strömningsmotstånd och hydrodynamik.

Löpträningen efter TGC har gått skapligt. Hade väl hoppats på både mer mängd och mer fart men som gammelfarmor brukade säga: "Önska i den ena handen och skit i den andra så får du se vilken det blir mest i". Kort och gott - man får hålla till godo med det man har. Och det har ändå travat på med några mil i veckan och det har blivit någorlunda vettig kontinuitet i långpassen.

Simningen är dock gruvligt eftersatt - framförallt swimrunförberedelserna har fått stryka på foten. Jag räknar till tre swimrunpass den här säsongen innan Öloppet så intrimning med paddlar, växlingar och det tunga i att simma med skor och våtdräkt med mindre/felbalanserad flytkraft finns inte alls. Jag tänker lite optimistiskt att jag tar det på rutin. Min kumpan David står för ungdomligheten, speeden och allt det andra prestationiga i laget - jag nöjer mig med att vara planeringsankare. Och dragg.

Men men. Vi grubblar lite över logistiken i att ta sig ut till öarna, oroar oss för kollektivtrafik såväl som P-platser så Hustrun klättrar ur sängen okristligt tidigt bara för att skjutsa oss ut till båten vid Saltholmen. Tur man har bra support. När vi kommer ut till Styrsö blåser havets friska vind - ifrån sydväst! Och solen skiner. Och vi checkar in och får ut grejor och pysslar runt lite. Inte sugna på frukost direkt men hinner tjôta med lite kändisar och filosofera över livet.

Så går starten och vi joggar iväg ganska exakt mitt i fältet. Lugnt och fint; femhunda meter uppvärmning sen i havet för första simmet till Kössö. Inte oväntat lite knôigt, speciellt med folk som simmar med flera meter sträckt lina och inte kan hålla linje. Trasslar in mig två gånger i samma lina från en tjomme som simmar om med en långsammare kumpan på släp bara för att tappa både fart och kurs vilket gör att jag får ett snöre i ansiktet. Tröttnar och rycker ordentligt i linan och möjligen fattar han vinken för jag får inte samma problem igen.

Annars flyter det på; David ligger till vänster och trots stöket har vi ögonkontakt och jobbar på. Sidvind men medström genom första lilla kanalen och vi kommer snart upp på land igen. Lätt jogg genom bebyggda delen av Kössö innan vi når trailen på norra delen. Där är som vanligt tvärstau. Som banläggare har jag starka åsikter om att det inte ens är två kilometer till det första tekniska partiet, som dessutom innehåller branter, lättklätttring och obanat. Flertalet passager är inte bara single-file - man behöver dessutom ett par meter lucka till framförvarande för att kunna hålla en rimlig rytm. Det här funkar säkert fint för de första tio lagen men vi som ligger i mitten av fältet får vackert köa i tio minuter innan vi kommer loss. Dålig stämning i kön som späs på av puckon som försöker göra omkörningar med inkopplad lina när det går tjugo-trettio lag och väntar på att försöka ta sig fram genom terrängen. Den här delen av bansträckningen är helt fel i detta skede av loppet och jag hade nog hoppats att man hade gjort ett seriöst försök att lösa problemet sedan sist jag körde 2013 - men möjligen är man bara intresserade av tätgrupperna och då kvittar det ju.

Det släpper dock efterhand och efter simningen till Asperö och den härliga lervandringen till Brännö får vi lite vatten och jublande publik och allt är glömt igen. Ut på Galterö blir det riktigt fin stiglöpning, det är får och det är gräs och mjuka mossor och efter den märkliga stenmursvandringen över till Stårholmen är vi i den yttre skärgården och känner av vindarna lite mer. Simningen över till Känsö är brutal och störtskön. En och en halv meter höga dyningar rullar in från havet och man är ganska liten halvvägs över mot fortet på det gamla militärskyddsområdet. Riktigt mäktigt att simma här ute.

Känsö är mycket klipphoppning och så en andra, lite kortare, gungig simning över till Vargö. Där fortsätter klipporna men vi kommer snart in på fina stigar, förbi vackra sandlaguner och genom hagmarker. Ett sim till så är vi tillbaka på Styrsö igen och med det har vi egentligen gjort nästan alla riktigt tekniska löppartier; med undantag för ett nytt stökparti ett par kilometer innan mål.

Energiplaneringen funkar bra, vi tar en egen gel ungefär mitt emellan varje officiell kontroll och upplever inga stora dippar eller krascher. Löptempot på neutral mark där så finns ligger stadigt på runt 5:30/km och känns behändigt. Ganska låg ansträngning, vi springer mest och snicksnackar, njuter av omgivningarna och gör high five med publiken där den finns. Växlingarna funkar ok även om jag svär en del inombords över att jag fipplar för mycket med paddlarna och att jag inte riktigt får igen och upp våtdräkten så snabbt som jag önskar. David är dock lite frusen av sig så han öppnar inte sin våtdräkt så mycket, och simmar dessutom utan paddlar, så han har händer och tid att hjälpa till med.

Småholmarna efter Styrsö och ner till Vrångö passeras lätt och den långa joggen runt Vrångö är både lättlöpt och behaglig; gött att cabba ner våtdräkten en stund. Simningarna är emellertid lite frustrerande mot slutet, särskilt där det är mot- och sidvind. Vi håller kursen väl även under avdrift men jag har svårt att hålla bra fart. Jag fokuserar på att hålla ihop tekniken men märker att jag är lite för klen för att faktiskt dra igenom dragen bra med paddlarna, trots att de är ganska små. Dessutom sänker de egenfrekvensen i armtagen så rår man inte att göra dragen blir det dubbel förlust. Lite för dumsnål och för feg för att bara slänga dem i en soptunna så det blir att bita ihop och köra igenom, ser det som ett styrkepass för axlarna. Men kan inte undgå att notera att David får slå av allt mer på tempot och på att alla de lag vi springer förbi på de långa löpen flyter förbi lätt i vattenpassagerna.

Men som sagt, man får hålla tillgodo med det man har - åtminstone på race day. När vi kommer upp på Styrsö igen efter sista simmet som går i god medvind återstår bara några hundra meter ny sträckning off track och två kilometer asfalt. Vi har ett team trettio meter fram och vi överväger att försöka trycka in en växel till men konstaterar att det inte direkt är topp tio vi fajtas om utan fokuserar istället på att gå i mål i snygg och lätt stil.

Landar på 5:38 i totaltid vilket är åtta minuter långsammare än gissning inför start - men då hade jag förträngt trängseln på Kössö. Nöjd och glad över ett gott pass i skärgår'n och ett fint arrangemang - nästa gång ska jag se till att få tränat några swimrunpass innan det beger sig så kanske det kan gå lite fortare också. Nu lugnt ett par dagar sen laddar vi om inför Kalmar.