Jo jag vet - de flesta associerar Kanarieöarna och charterresor till solstolar, sangria och svidande svett svennebananskinn. Och efter den sommar som passerat är det inte utan att jag ser fram emot en viss sådan komponent också. 

Ändå är det bergen jag längtar till. Transgrancanarias 120k-spår har fått en ny inledning. Målet är kvar men istället för den lilla hemliga startorten i nordväst startar man nu i Las Palmas i norr. Rutten går som vanligt rätt upp i bergen till Teror(!), Artenara, Cruz de Tejeda, Garanon och Tunte. Tunte, det jädra Tunte. Kullerstensbackarna ner till Tunte, som besegrade mig i år. Under viloveckan efter Kalmar ahr jag påtat ihop en halvårsplan som dels ska sätta mig i skick att med värdighet korsa ön och även ge mig en bra grund att stå på inför en snabbare upplaga av Kalmar IM till nästa sensommar. 

Ingen raketvetenskap inbakat i schemat, jag vet att det som framförallt ska till inte är planerande utan genomförande - livet har en tendens att lägga sig i vägen för de mest storvulna träningsplanerna har jag märkt. Men en nätt fyraveckorsperiodisering tänker jag mig, och en långsam uppskruvning av mängden till 90k som bäst en knapp månad innan loppet. En mix av backpass och intervaller, där faktiskt tonvikten ligger på fart men det finns även långa backpass med stavar och back-to-back-långpass inlagda så alla delar av kroppen ska bli nöjd. 

Vi får se hur det går, ambitionen är att stå ut med att dega hela denna vecka ut och sen rulla igång med uppstartsvecka på måndag, 181 dagar före race day.