Preferenserna vad gäller vägval skiljer sig en aning på landsvägsräser jämfört med de jag har som löpare, åtminstone i vissa stycken. På cykeln får underlaget helst vara slätt och hårt medan det i löparskorna lika gärna - eller hellre - kan vara både mjukt och knöligt. Men i övrigt är det nog likasamma, kombinationen av natursköna miljöer logiska transportstråk och sparsam trafik är det som eftersträvas.

Dagens hemfrånjobbetpass, på cykel då, blir riktigt trevligt först när jag når Fjärås. Här lämnar jag de större vägarna till förmån för de snirklande men fint asfalterade småvägar som överallt genomkorsar Hallands inland. Solen som glimtade fram när jag lämnade Göteborg har ersatts av tunga dimmoln som släpar mellan träden men slöjorna blir en fin kontrast mot de färgsprakande höstlöven.

På Tostaredsvägen bryts träningsfriden av en skruttbil som stryker backspegeln mot min axel - den måste givetvis komma förbi mig exakt samtidigt som vi får möte. Eftersom jag cyklar rakt fram och inte vinglar just där blir jag inte ihjälkörd den här gången heller men man skulle önska att fler bilister hade en susning om exakt hur farligt de beter sig i trafiken. Jag kör av mig frustrationen i de många backarna på sydsidan om Lygnern och när jag rinner ut i den öppna dalgången öster om Gällinge är allt roligt igen. Passerar en räserkollega och trycker i rena inspirationen upp intensiteten ett par snäpp - det är det eller börja kompisköra en stund men jag känner mig en smula asocial för dagen så det får bli det första alternativet.

Närmare två och en halv timma efter utstämpling rullar jag nöjd in på gården hemmavid, urregnet hänger i luften och det känns alldeles lagom att få komma in, duscha och käka middag. Imorgon blir det ett längre löppass i Änggårdsbergen igen.