Post interludium
Jag är gräsänkling för ett dygn, jobbar således undan så mycket det går innan jag lämnar Stallbackakontoret och uppvärmningsjoggar söderut längs älven. Den här vägen börjar jag kunna nu, en lite spretig blandning av olika vägar. Bakgårdsgrusväg med glassplitter, ogräs och ett eller annat bilvrak. Timmerupplag som doftar gott av skog. Kajområde. Och hela tiden den mjukt glittrande älven till höger om mig.
Tanken var att korsa strömmen vid järnvägdbron men bron är hissad och bommarna är fällda - kanalbåten och något stort militärt åbäke behöver komma fram. Jag får istället fortsätta Strandvägen rakt fram och korsa på Spiköbron. Löptempot glider tämligen otvunget upp i 4:50 nånstans - jag har löpvilat i nästan en vecka och det är riktigt skönt att få in lite löpning i vardagen igen.
Förra veckan låg fokus på cykel med anledning av den tävlingshelg jag körde med ett par klubbkumpaner i HCK. Tempolopp över tre mil strax norr om Söderhamn på lördagen och linje i Ockelbo på söndagen. Roligt framförallt eftersom det var lite mer riktiga tävlingar än de motionslopp med tidtagning jag kört tidigare. Förutom att man behövde licens för att köra var nog den stora skillnaden att det blir lite mer taktiktänk när man tävlar i linje. Dessutom är det lite mer fysiskt - man blir ibland tvungen att markera sin närvaro på vägen genom att hålla emot 'granncyklisterna' lite grand med axeln. Eller så.
Kontentan av den lilla diskursen var hursomhelst att jag vann en massa erfarenhet i cykelgebitet och på köpet fick jobba upp lite löpsug. Efter att ha korsat älven letar jag nya spännande vägar på älvbrinken - små gångvägar hänger överallt fast för allt vad de är värda på de branta sluttningarna och det finns nästintill oändliga kombinationer tillgängliga för backpass här. Jag börjar dock snart nog noja över att jag inte har någon aning om hur eller när broarna över älven öppnas så jag tar den naturliga vägen över vid Landström och köra sedan tillbaka norrut på alla de härliga småöarna.
Passet rundar jag av med att spela lite worms med mig själv i kvarteren kring Älvhögsborg. Lagom som klockan börjar ticka mot tågavgång krockar min rutt obönhörligen med sig själv och jag joggar bort till stationen mycket nöjd med dagens övning. Knappt nio kilometer på 45 minuter exakt - och då var det både brötigheter och ett fotostopp på mitten.