Så, fredag kväll ska jag för första gången på allvar ta mig an ett hundramileslopp. Jag startade ju on a whim på sent varsel i Kullamannen i höstas men taktikbröt alternativt blev trött och vek efter 100 km. Klev ju även av 300k-utmaningen ALUT i november efter ungefär samma sträcka på grund av magissues. Sedan dess har jag bidat, filurat och tränat skapligt bra tycker jag nog. Österlen var ett litet men ett kvitto på att jag är på rätt väg, att ultraintervallerna funkade så bra för några veckor sedan var ett annat. 

Aktivitus Trail Race går i en stor loop runt Göteborg, och det är både en ynnest och en förbannelse att känna de flesta bandelarna skapligt väl. Jag vet vad som väntar - på gott och ont; men blir en resa att uppleva hur de olika delarna hänger ihop. Många bitar är tekniska och lite småbrötiga, men det finns även några lättlöpta snabbare partier. Antalet höjdmeter är inte enormt men tidsgränsen på 30 timmar är förhållandevis tuff och finisher-raten i loppet förskräcker. Första upplagan gick ingen i mål. Dock är svårigheten mycket att hantera blött och bråkigt underlag och just nu är det ganska torrt i skogarna. Prognosen för lördagen ser minst sagt skakig ut men underlaget kommer troligen att vara förhållandevis fast även om det nu regnar hela dagen som utlovat. Vädret påverkar såklart mycket: humöret när det blir kallt och blött, saltbalansen om det blir för varmt, navigationen om det är mörkt och regnar. Och risken för olika och oväntade skav blir mångfalt större. Men det är som det är, gäller bara att vara vaksam på interna och externa varningssignaler och agera på dem.

Jag har lagt en ganska lös och okontroversiell game plan; 12 geler i ryggsäcken från start, 16 i dropbag. Totalt 8 riktiga kontroller samt 28 interna gel-kilometerkontroller som ska bockas av. Dessutom tre bonusstopp i form av en närlivs, en pizzeria och ett fik som ligger längs banan på bra lägen. Sju-sex-fem-fyra kilometer i taget; sedan steg för steg, inte lyfta blicken mot mål förrän jag passerat 158 km. Leva i nuet. Bara i nuet. Pannlampsstrategin klarlagd, klädvalen är gjorda och egentligen finns inget att tveka på. Jag har rutinen och jag har gjort träningsläxan, det är bara att ösa. Ändå kan allt hända. Överjordiskt rövskav, omåttligt stora blåsor på mina ömskinnsfötter eller en total magkollaps á la ALUT är de tre faktorer som jag ser har störst potential att tippa lasset. Rövskavet mitigerar jag proaktivt med våtservetter och vaselin; fötterna kommer jag att vara tvungen att bevaka. Noga med att tömma grus, noga med att knyta skorna lagom hårt, noga med att plåstra om i ett tidigt skede. Det ska räcka men det vet man aldrig - särskilt vid en massa regn kan det bli tufft. Magkollapsrisken hanterar jag med att inte vara för aggressiv i energiintaget och äta något lite fast på kontrollerna utan att gå loss helt. Även det ska funka - jag BRUKAR ha en bra plåtlåda. 

Så vad tvekar jag på? Ingenting egentligen - men sexton mil är för jävla långt. Imorgon klockan 20:00 startar vi. Som vanligt kommer en eller annan liverapport på https://www.facebook.com/benenparyggen/ - race rep här in due time. Wish me luck. 

Översiktlig planering. Tiderna är för referens, inte egentlig målsättning.