Befinner mig mitt mellan den stora fjällmaraveckan och årets surprise-utmaning – Bydalsfjällen. Tänker att jag får se veckan som var som ett träningsläger och läka kroppen med lite lätta formtoppningspass. Lördagen viks åt ett reklöp inför Rådaloppet tillsammans med Björn och Mikael på Mölndal Outdoor. Rådaloppet är ett gemytligt och sådär lite lagom krävande traillopp som går den 7:e september i samband med en familjedag vid Rådasjön. Vuxendistansen är 13 kilometer och går på omväxlande grus-, stig- och asfaltsunderlag. Tanken med dagens runda är att dels få ett bra löppass, dels kolla så det inte finns några oönskade överraskningar längs banan.

Starten går på grusvägar från en idyllisk skogsglänta nära Gunnebo slott och längs Rådasjöns södra strand. Vi håller ett lätt och avspänt tempo över bron och ut på det första asfaltspartiet som snabbt sätter sig i respekt med ett par branta uppförslöpor. Efter tre kilometer kommer vi in på det första fina stigpartiet; klassisk rättfram skogsstig utan för mycket tekniska inslag och med Rådasjön alltjämt glittrande till höger. Det här är trivsamt och jag känner hur jag vill öka farten lite. På de plana och hårda partierna känns tempot högt och ansträngt men här inne är det bara kul att gasa lite.

Nordöstra hörnet av Rådasjön erbjuder snabb men trevlig grusväg och när vi svänger höger runt den vik som på kartan heter Fridhemsviken kommer vi åter in på skogsstigar. Här är det mer tekniskt, grundvuxna asprötter täcker marken och man får trippa snabbt och rätt för att hålla farten; ett knepigt men ganska kul inslag. Ut på näset Labbera väntar mer skogsstig innan det blir grusväg och stiliga miljöer igen kring Råda säteri.

Avslutningen söder om Rådasjön är snabbare med en större nypa asfalt och kortare stiginterludier – har man disponerat krafterna väl under första halvan går det bra att springa fort här. Upploppet går dock uppför en sugande seg uppförsbacke som det svider att spurta bra i. Allt som allt en mycket trevlig bankomposition med fina miljöer, bra mix av underlag och en lagom utmanande sträcka. Jag skulle stå på startlinjen om det inte var för att jag antagligen står i nån korsning med en flagga dagen ifråga – jag får nöja mig med att ha sprungit ett bra och skönt rekpass sådär tre veckor innan loppet istället. Precis vad kroppen, knoppen och benen behövde – nu blir det ganska lugnt fram till på lördag tänker jag.