Jag tror mig vara ganska eftertänksam som person sådär. Försöker göra mindre dåliga miljöval när jag kan, undviker kött nån gång emellanåt och funderar mycket på frihet, jämlikhet och rättvisa. Det kanske är mycket tanke och lite handling, det medges. Men när jag springer slipper jag grubbla en massa; det mest komplicerade som går genom min hjärna är överslag av typen: Om jag kan hålla 4:14-tempo i åtta minuter och tjugoåtta sekunder till har jag sprungit exakt fyra kilometer i samma fart, och det vore fint. Därför vill jag nu framföra, med emfas, att: TA ER JÄVLA POLITIK, ERA BEDRÖVLIGA MISSFÖRSTÅDDA BARNDOMSÅR OCH ER FÖRBANNADE VAPENFETISHISM OCH FAR ÅT HELVETE. Eller motsvarande.

Om alla tränade för att springa ett eller ett par marathonlopp om året skulle det inte behöva spenderas så mycket av vare sig aggressioner eller hormoner på våld och skit.