UltraTriäventyret blev både lyckat och spännande i många avseenden - men den där mäktiga exponerade simningen från Nidingen till Onsala blev ju aldrig av på grund av blåsten. Det har skavt som en nagel i ögat på både Peter och mig och när så vädret ser lovande ut inför den här helgen bestämmer vi att det är dags att göra det. Bara sådär. När vi först pratade om den här simningen var det mest en lek med tanken, en fantasi, när vi sedan började prata om att göra det på allvar gick jag under senvintern med en gnagande fruktan i bröstet varje gång jag blickade ut mot ön hemifrån. Går det verkligen att simma där utifrån? Jag ser den tydligt från mitt köksfönster men Nidingen är en av västkustens mest isolerade öar. Fyrstationen grundades redan på den danska tiden för att hjälpa sjöfarten - besvärliga strömmar och farliga rev gjorde området till en fruktad plats att passera. Det är fyra kilometer av helt öppet vatten mellan fyrarna och närmaste ö, Malö. Och när man väl har tagit sig runt den är det ytterligare ett par kilometer fritt vatten till fastlandet över Malösund, i sig ofta en tuff passage med kraftiga sidströmmar.

Idag har vi åtminstone blivit lovade solsken och svaga vindar av vädertjänsterna. Vi är fem simmare och en båtförare som drar ut från Forsbäck i Kungsbackafjordens inre och efter en stökig båtfärd där vår lilla båt studsar hårt i de oväntat höga vågorna kommer vi äntligen ut till Nidingen. Vid Lillelands fyr har strömmarna kastat upp en liten rullstensås åt oss - den finns här ibland och ibland är den bortspolad. Idag har vi en yta som ett större altandäck att stå på innan vi ger oss av.

Vattnet är kristallklart här ute; man ser botten på många meters djup och mellan oss och botten glider maneterna förbi som stjärnor på en surrealistisk natthimmel. Sjön är inte besvärande att simma i även om det gungar en del, snarare är det en helt fantastisk frihetsupplevelse att glida fram här ute. Någon gång i kvarten samlar gänget ihop sig - alla är kapabla simmare och jag konstaterar att jag är den klart långsammaste i fältet här. I viss mån kompenserar jag genom att navigera bättre, mer än en gång driver de andra av kursen och jag kan genskjuta dem åtminstone en aning men i det stora hela ligger jag som kökarl och matar på i min egen takt. Ingen knotar dock över att de får vänta, inte ens Ulf som är lättfrusen av sig och som tycker det blir kallt efter ett tag, våtdräkten till trots. Själv blir jag bekvämt träningsvarm när jag simmar och skönt sval under pauserna - perfekt temperatur.

Malö fyr närmar sig snabbt, vi driver av lite mot nordväst men gör god fart och snart nog har vi landkänning på andra sidan - den mest exponerade passagen är avklarad. Avdriften gör att vi får följa Malös strandlinje en extra sträcka runt ön; redan i ursprungsplanen rundar vi den men här får vi alltså en extra bit på köpet. Östsidan av ön är full med grynnor och småsten och vi passar på att ställa oss upp och njuta av den vilda och karga ytterskärgården.

Malösund är helt okomplicerat att passera idag, det känns som inomskärs efter den vidöppna simningen från Lilleland. Till vänster ser man lotsutkiken på Mönster, en liten karakteristisk lotsbyggnad högt uppe på en klippa. Idag har den spelat ut sin roll för sjöfarten men det fanns en tid då de här utposterna var viktiga för att båttrafiken skulle fungera och för att nära och kära skulle få hem sina sjömän när tjänstgöringstiden var slut. Framför oss har vi Skalla fyr och Risholmen, en rund och kal liten ö vi ska runda innan vi tar oss an den sista etappen in mot Knallekilen.

Här blir vattnet plötsligt såväl varmare som lugnare, och grumligare. Bara ett upplopp på halvannan kilometer kvar nu, sedan är vi framme. Vi samlar upp oss en sista gång innan det är fri fart in till sjöboden. Jag trycker upp tempot lite extra, fortsätter försöka glida på armtagen men ökar ändå frekvensen och trycker på lite med benen - det gör alla andra också och vi kommer i gott tempo in till den lilla småbåtshamnen. Åtta kilometer av riktigt riktig öppetvattensimning avklarad på drygt två och en halv timme; en fantastiskt trevlig förmiddagstur är till ända. Det här gör vi om!