Tävlingshelgen börjar med en övernattning på ett ruffigt vandrarhem i Eslöv. Frukost efter en lite för kort natt och så bär det av ner till skådeplatsen i Sövde; halv järnmansdistans på agendan. Lite regntunga skyar men det ser i det stora hela ut att hålla sig och så hårda sydliga vindar på det. Det här ska bli skoj!

Jag och coachen ställer upp grejor i transitionen, rekar passagerna och funderar igenom loppet. Uppvärmningsjogg tillbaka till bilen för att hämta upp resorb och dextropur att blanda sportdryck på. Allt känns bara fint i kroppen nu även om jag objektivt sett är skapligt nedtränad. Det är ungefär hundra meter från simuppgången till starten och det passar bra som simuppvärmning. Sövdesjön är varm men grumlig och vinden river upp små söta men guppiga vågor.

Jag prickar av mig vid startfållan och känner mig stressad. Stranden känns trång och jag bekymrar mig för startkaos, för trängsel, och för att hitta rätt linje utan att behöva slåss. Coachen initerar lite bra visualisering och jag hittar in i den lugna startrytmen igen, letar mig ut till vänster i fållan och kommer ut bra när startskottet äntligen går. Givetvis är det ändå lite kubbning ut till första bojen. Nån tjomme hänger konstant på mina fötter och till slut blir jag tvungen att sparka på lite extra för att markera att jag inte vill ha honom där. Å andra sidan är det inte lätt att låta bli att klättra på folk när sikten är helt obefintlig - vid ett par tillfällen simmar jag rakt in i nya fossingar utan förvarning. Redan efter första rundningen börjar det emellertid räta ut sig och jag kan sträva på mer och mer efter min egen linje utan främmande inblandning.

Ansträngningsnivån är ganska hög men kontrollerbar under första varvet. Efter andra bojen korsar vi viken vi simmar i och vind och vågor ligger rakt i sidan. Lagom utmanande och ganska bra, jag är mycket nöjd med att jag även här håller kursen fint. Tre simtag och så andning, tre simtag och så andning. Kollar framåt efter kurskorrigering gör jag inte mer än kanske vart fjärde eller vart femte andetag - ändå ligger jag ganska rätt i linje hela tiden. Något har helt klart hänt med simningen.

Upp ur vattnet efter rätt exakt en halvtimme. Snabbast i yngre gubbklass och femtonde totalt av 184 startande. Man brukar säga att det är hopplöst att lära sig bli en fullgod simmare i vuxen ålder och det stämmer säkert på den riktiga elitnivån. I den mer modesta motionärsvärld jag befinner mig stämmer det emellertid inte - för tre år sedan kunde jag Tarzancrawla och det var allt. Idag simmar jag uppenbarligen rätt hyggligt, åtminstone när det gäller de lite längre sträckor i öppet vatten som intresserar mig. Skoj!

Sliter av mig våtdräkten och kommer iväg med cykeln. Lite krångel innan jag har skor på och är fastklickad i pedalerna men så är jag på väg. Österut en kort sträcka och så söderut mot Ystad, rakt in i vinden. Asfalten är sådär men vägen böljar tjusigt upp och ned genom lummiga skogsområden och över vindpinade fält. Jag känner mig stark och bombar på bra. Vid vändningen är det inte perfekt sopat på marken och framhjulet släpper någon centimeter i löst grus. Läskigt, nästa varv får jag ta det lugnare.

Norrut går det riktigt fort med vinden i ryggen och innan jag vet ordet av har jag passerat avtagsvägen mot Sövde, langningsstationen, flygrakan och är vid norra vändpunkten. Tillbaka över flygrakan söderut får alla deltagare bekänna färg. Sträckan är två kilometer lång, helt plan och går rakt in i den tuffa motvinden. Jag ler brett, spänner blicken i en rygg en bit fram och hittar ett grymt flyt över fältet; det här får kosta lite.

In genom Sövde och möter publikens jubel - fortfarande en eller annan regndroppe i luften men ändå ett fint publikstöd på gatorna. Vändning och ut på andra 45-kilometersvarvet. Känner mig stark och pressar på för allt vad jag är värd in i motvinden söderut en andra gång. Vinden tycks ha tilltagit ytterligare men jag håller ihop bra och plockar lite på ett par cyklister framför mig. Byter ständigt plats med en grön Vallentunacyklist som också går starkt men får till slut släppa iväg honom nära den södra vändningen.

Norrut går det ännu snabbare på andra varvet. Högsta växeln i nästan hela tiden och det går vansinnigt fort nedför och i motluten står jag upp och formligen flyger uppför backarna. Härligt! Möter hela tiden cyklar som kämpar in i motvinden, den sträcka som jag redan avverkat. Byter en flaska i hög fart förbi langningen, dricker och petar i mig lite snickers. Efter att ha vänt igen och klarat av flygrakan i motvind en andra gång börjar jag krokna lite men nu är det inte långt kvar av cykeletappen och jag tillåter mig att köra de sista tio minuterna på lite lättare växlar. Tror jag. Under två och en halv timme på cykeldelen ger en snittfart om 36 km/h och är riktigt bra idag, ändå är jag bara femma i klassen och trettioförsta tid totalt. Triatlonvärlden innefattar sannerligen mången stark cyklist.

Ut på löpslingan så. Jag drar i mig en gel i växlingsområdet innan jag sticker. Kommer in bra i löpningen, det är som alltid lite avigt men ingenting alarmerande. Energinivåerna är bra och kroppen känns rätt. Halvmaran i Sövde görs genom fyra varv på en omväxlande och vacker runda. Det börjar med halvannan kilometer plan stiglöpning i de vackra skogar som omger norra änden av Sövdesjön. En rygg en bit framför mig med god fart som jag först försöker följa men efter någon kilometer känner jag kramptendenser på både in och utsida av båda lårmusklerna. Svagt men omisskännligt och jag får släppa upp farten bara lite och krampen backar undan även den.

Vi kommer ut på asfalt, korsar cykelbanan nära den västra vändningen och faller in på en grusväg tillbaka in mot Sövde. Villaområden, skånsk idyll och en vätskekontroll på halva rundan. Drar i mig sportdryck för att om möjligt tillföra lite elektrolyter till mina sargade muskler och fortsätter ut på femhundra meter plan och öppne vändpunktssträcka som är inlagda som en liten bonus på löpslingan. Runt en kona och tillbaka, en poäng är iallafall att man kan se löparna omkring sig och bedöma risker bakåt och möjligheter framåt - alltid intressant att spana efter potentiellt trötta löpare att plocka på under andra halvan av löpningen.

Sista kilometern av löpslingan har en egen karaktär med en lite kortbrant backknäppa uppför och så en rullande nedförsbacke tillbaka mot Sövdesjön och varvningen. Låren tar mig beredvilligt såväl uppför som nedför och med en halvmil i benen får jag ytteligare vätska vid varvningen. Jag håller kvar farten även under andra och tredje varvet, de snabbaste kanonerna börjar varva mig mot slutet och regnet faller stundtals tätare. Ändå känns det helt ok, benen trummar på - jag kan inte höja tempot för då börjar jag krampa igen men det går bra att ligga i 4:40-5:00/km och det räcker gott. Jag passerar åtminstone min kombattant Vallentunacyklisten från cykelsegmentet igen.

In på sista varvningen och jag konstaterar att klockan står på 4:16. Trött nu men under 4:45 verkar rimligt och jag segar på i samma tempo runt halvön en sista gång. Försöker spurta lite mot några löpare den sista biten men det finns inte riktigt kraft längre. Hustrun/coachen skriker på mig och jag känner mig stolt och nöjd över att glida i mål på 4:42:20. Löptiden är blygsamma 1:40, drygt, men det var med en snabb simning och en rejäl cykelurladdning i kroppen så den står jag gladeligen för ändå. Och placeringsmässigt räcker det till en tjugotredje plats av alla startande och till en tredjeplats i min lilla gubbklass. Gott formbesked helt klart och jag lägger mig i gräset och sjunger med i Boomtown rats ganska smaklösa sommarplåga, får en god hamburgare av hustrun och allt är bara så bra som det bara kan vara efter ett väl genomfört lopp. Och jag tror bestämt att solen har börjat skina igen också.