Svartvatten

Gråvädersdag. Vi laddar med kaffe på stan innan jag blir skjutsad till vandrarparkeringen på Grönabursvägen. Ett stenkast norrut ligger den mäktiga Sandsjöbackadrumlinen och blickar tankfullt ut i rymden, men idag vill jag söderut; sydöstra Sandsjöbackareservatet är en vacker men också vild plats där det varken finns vägar, markerade leder eller ens några större stigar. Men med de vita fläckarnas lockelse måste jag se om det inte finns några fina löpstråk här. Efter ett kortare rek igår är planen idag att springa i rakt nord-sydlig riktning och komma ut någonstans på Gröningevägen i närheten av E6.

Från parkeringen sticker jag direkt in i djup mossgrön granskog på en liten stig som stundtals löser upp sig i intet bara för att åter dyka upp längre fram. Det gör nu inte så mycket - undervegetationen inne bland granarna är inget under av biologisk mångfald utan istället lättlöpt och sviktande. Det är dock ganska mycket uppför, jag snirklar mig upp, granarna lämnar över till blandad lövskog med mer livaktig markvegetation; men det finns en svagt synbar stig att följa söderut, här och var förstärkt med kavelbro genom de värsta kärrhålorna. Det är inte uppenbart att de smala tvärliggande trästammarna underlättar löpning men man ser åtminstone var stigen tar vägen.

Naturen är brant och kuperad på sina ställen; vid den långsmala tjärn som heter Svartvattnet springer jag på klippor högt över vattenytan och med fin utsikt över omgivningarna. Så blir jag stående vid ovanför en smal vik av tjärnen som korsar min väg. Det är hisnande vackert och jag stannar till och njuter av stillheten bara ett kort ögonblick. Sedan byter jag riktning och letar mig ner mot änden på viken - det blir ytterligare en av många blöta surdragspassager och sedan uppåt igen, här finns åter en lite tydligare stig som jag hoppas ska föra mig till nästa tjärn på min karta.

Stigen mynnar mycket riktigt vid södra änden på Malevattnet, tillflödet till tjärnen skummar och fräser idag - skogarna är tämligen mättade på vatten nu. Jag tar mig över den lilla bäcken och fortsätter in i en U-formad ravin med en läcker stig i mitten. Söderut och nedåt, lätt löpning igen, jag stökar på enligt plan och ut ur skogen ploppar jag vid Gröninge gård. Härifrån är det bara ett par kilometer lätt väglöpning in till Kungsbacka.

Tio kilometer på hundra minuter är inte min normala milfart men då ingick många fotostopp och en hel del navigering. Jag är mycket nöjd med passet och helt säker på att det blir fler turer även i den delen av Sandsjöbacka.