Natten till lördagen erbjuder en kort men god natts sömn i en fabulös stuga högst uppe på klippan vid Skärhamns nyöppnade camping och stugby. Frukosten intas med utsikt över ljung, hav, berg och hällkar och det är ruskigt trevligt och stämningsbyggande. Jag cyklar bort till starten med bara det allra nödvändigaste, familjen kommer efter senare för att publika lite.

Vädret är grått men i stort ok, det är varmt och ganska stilla. Till fem minuter innan start vill säga - när gud bokstavligen drar ner rullgardinen. Det blir kolsvart och mörka låga moln rullar in över oss, åska mullrar i fonden. Hustrun och kidzen traskar i regnet in mot Skärhamn och får bra fart under fötterna när det börjar blixtra - men det är jag lyckligt ovetande om där jag står i startfältet och kisar ut mot den första bojen. Simbanan är nydragen i år, vi ska ut i farleden förbi Skärhamn och så rakt över Hamnefjorden. Det är hundra meter trång gräsig simning ut ur badviken men sedan öppnar det upp sig desto mer. Efter första rundningen är bojen på andra sidan fjorden sjuhundra meter bort och svår att se och när det börjar regna och åska därute blir vi rätt små.

Men det är en härligt naturnära simning, vattnet är klart och brännmaneterna håller sig på respektfullt djup åtminstone när jag passerar. Jag ligger på ganska bra och har en helt ok rytm i simningen. På tillbakavägen viker vi in i den lilla hamnrännan bakom akvarellmuseet och defilerar inför den tappra publiken. Vi kommer nära klippor och sjöbodar och parkerade segelbåtar och det ger en skön fartkänsla. Det grundar upp en del och vi får även lite bottenkontakt. Under en bro och sedan är det ett rent sjögräsmayhem de sista trehundra metrarna runt Bockholmen och in till stranden. Jag känner mig som djungel-Jim när jag slåss med långs snärjor och sjögräs som lägger sig kors och tvärs över mig men kul har jag och växlingen över till cykel är rapp och med god fart. Dryga 32 minuter på 1.9 km open water är ett för mig hyggligt resultat - jag växlar som femma i den knappt 30 man starka M35-klassen. Startfältet är överlag imponerande, med svenska storheter som herrar Colting, Ås och Andersson i elitfältet.

Även cykeletappen är förnyad, det blir två varv om just över 43.5 km istället för tre varv om knappa 30. Kanhända lite tråkigare för publiken som går miste om en varvning men i gengäld får vi avnjuta lite mer av böljande småvägar runt Tjörn och jag måste nog säga att den nya cykelbanan precis som den nya simsträckningen är ett uppköp. Vädret för dagen suger en smula med ständigt nya regnskurar och våt asfalt men det är samma för alla och bara att bita i. Andra varvet får jag för mig att jag fegar för mycket i svängarna och i en vänsterrondell går jag igenom med alldeles för hög fart, plötsligt släpper det både bak och fram och jag går i asfalten med en smäll. Både jag och cykeln kanar iväg ett långt stycke men jag gör inga dumheter utan glider snällt med tills jag har ramlat färdigt. Upp igen. Cykeln verkar ok, så när på på kedjan som hoppat av - men det är snabbt åtgärdat. Själv har jag ett par pyttesmå sår nere på smalbenet och en rund och ganska ful skrubbpryl under tajtsen uppe på höften men den ser och känner jag i stort sett inte förrän jag står i duchen efter loppet, så det är bara att köra vidare.

Det blir en del adrenalinkörning i en halvtimme för att försöka plocka in det jag ändå har förlorat på vurpan, oklart om det funkar men jag tycker inte att jag tappar så mycket totalt sett. Jag äter ikapp de flesta som passerade mig när jag stod still, kubbas lite med en Anders som är jämnstark. Jag plockar uppför och han rullar förbi nedför och på platten. In i vinden är det jämnt skägg. Sista fem kilometerna mot Skärhamn går i medvind och jag kör på lätta växlar för att kicka igång löpbenen, som jag växlar över till efter bara 2:22 på cykeln. Snittfart om dryga 36 km/h är riktigt bra idag.

Jag öppnar lugnt på halvmaran, direkt efter växling är det en kort men brant backknäppa längs stranden och den är riktigt tung att ta på ouppvärmda ben. Väl uppe väntar en snabb kilometer med ett par fina men kanske lite tekniska nedförslöpor och sedan genom utkanten av Skärhamn och ut på landsbygden. Det finns vätska och lite tillbehör efter halva varvet, runt 2.5 km och så bär det av in mot byn igen. Vädret har styrt up sig lite, de värsta molnen har lättat och det är nästan så solen försöker jobba sig igenom ett tag. Det blir fuktigt och varmt men inte direkt besvärande. Vinden har nu helt ändrat riktning, från den ostliga som rådde vid starten blåser det nu nästan rakt från väster så rakan tillbaka in mot Skärhamn går rätt in i vinden.

Varvning, jag kollar på målklockan och försöker räkna efter vad jag har för möjligheter att göra tider. Förra året gick jag runt på 4:27 men det var med en avsevärt kortare och lättare simsträckning och kanske även en lättare cykling. Tre varv eller 15.9 km kvar och jag kommer fram till att jag har 70 minuter på mig för att greja 4:30. Känns lite tajt - 23:20 på ett varv borde vara görbart men tempo kring 4:20/km är förbluffande tufft just nu. Slår bort tankarna på tider och försöker hitta en bra men ansträngd nivå i löpningen, vilar i nuet och bara springer så fort det går. Uppför vid varvningen igen, blir påhejad av fru och barn och det lättar upp. Entusiasmen bland flaggisar, funktionärer och vätskelangare är också slående, trots det risiga vädret lyser Skärhamn med omnejd av tävlingsglädje och det är underbart roligt att springa i cirklar kring det lilla samhället.

Näst sista varvet är alltid mentalt jobbigare än det sista. Eller det är vad jag intalar mig när jag varvar iallafall. Pallra dig runt det här varvet nu, så får vi se sen säger jag till mig själv. Trött nu men jag håller åtminstone ihop tekniken hyggligt. Varvar ganska många löpare, passerar en eller annan på samma varv som mig själv och blir då och då omkringsprungen och någon enstaka gång varvad av snabbare löpare - spridningen är enorm i det här skedet av en halv järnman. Salta fiskar vid halva varvet smakar gott, sköljer ner med mer sportdryck och trycker på in i vinden in mot sista varvningen. Blir passerad av en löpare som håller ganska jämn fart med mig och jag lägger mig i rygg för att få lä. När vi passerar varvningen för sista gången går jag om och ifrån - nu gäller det att krama ur det sista. Kollar klockan men konstaterar att 4:30 är bortom all heroik, ambitionen får bli att hålla placering och fart in i mål. Jag försöker trycka upp farten det sista lilla snäppet - nu är det dryga tjugo minuter av tuggande på tungan kvar, sedan är det målgång. Jag placerar mig i den tyngsta zon jag har, stänger av medvetandet och bara springer.

In för sista gången mot akvarellmuseet. Svaga rullande uppförsmot och publikens jubel, runt den skarpa upploppssvängen och det är en grymt skön målgång. 4:32 blir totaltiden och det räcker för dagen till en femteplats i klassen. Helt ok! På andra sidan målbågen väntar en stol och en varm filt och en dedicerad funktionär som hämtar dricka och något att knapra på medan jag pustar av mig den värsta tröttheten. Och sedan kan jag plocka upp min tröja, min medalj (och den till synes obligatoriska banan/kexchoklad-kombon) och hugga för mig av en buffé med färsk frukt och färskpressad jos. Målgångsservicen på Tjörn är verkligen av världsklass.

Senare på kvällen väntar raceparty och dagen efter kör hustrun sprintklassen med den äran och tösorna genomför även de sina livs första triathlon - kidz race är ett helhärligt lopp med sådär en 20 meters simning, 150 meter på cykel och 100 meter löpning. Tävlingsglädjen sprudlar på den lilla stranden och längs upploppsrakan och man kan inte annat än inse att triathlon är livet!