Det går inte att ha så mycket marginaler om man ska med första morgonbussen klockan 04:40; frukosten är packad i kylskåpet och springtilljobbetryggsäcken står redo i hallen. Dock är träningskläderna nytvättade så de måste jag leta upp på tvättlinorna. Och nycklarna - var fan har jag lagt nycklarna? Inte i nyckelskåpet och inte i toppfacket på ryggsäcken. Jeansen jag hade igår kanske? Nähä. Ödar bort fem minuter innan jag inser att de ligger i det stora ryggsäcksfacket. Doh!

På med pannlampan och ut i det blåsiga men ljumma mörkret utanför. Genom reservatet, skönt - kroppen känns pigg och redo för löpning trots den patologiskt tidiga morgontimmen, kanhända adrenalinet från nyckelletandet har hjälpt till där. Hursomhelst flyter det bra på stigarna. Precis innan jag lämnar reservatet stöter jag på en flock mördarkossor - de sover emellertid, så jag kan passera obehindrat.

Stiglöpning i pannlampsbubblan, vidare genom skogen bakom Stenudden. Jag hade glömt hur kul det är - eftersom man inte ser så långt framför dig måste stegen vara korta och alla rörelser kvicka och jag inbillar mig att det kan funka lite som löpskolning. I hårda siffror är inte löptempot så högt men rörelsemönstret svarar mot riktigt rapp planlöpning.

Ringvägen är just det - plan - och eftersom jag tror jag har ganska tajt med tid drar jag upp farten en del och lyckas faktiskt klämma ur mig en kilometer på 3:55 innan jag svänger ner på stigen mot Åsaskolan. Ett par hundra meters lätt nedjogg och så är jag framme. Givetvis har jag eoner av tid innan bussen kommer.