Åke Eriksson är uppvuxen i Jakobsberg i nordvästra Stockholm men han har aldrig drömt om att bo mitt inne smeten utan har hela tiden hyst en längtan ut till landet. För några år sedan fick kärleken honom att flytta till Halmstad och han har inga planer på att flytta tillbaka till huvudstaden.
- Varje gång jag hamnar i kö på Essingeleden är det bara att tänka på hur det funkar i Halmstad. Numera åker jag bara till Stockholm för att hälsa på min mamma, säger den dubble Stockholm Marathonvinnaren.
Löpningen har han helt lagt på is. "Biten" lägger i stället sin idrottsliga energi på golf där han kommit ner på mycket respektabla 10,1 i handicap.
- Golf är en underskattad träningsform, anser Åke, man går faktiskt en mil under en normal runda. I år ska jag spela 20-30 rundor och bli singelhandicapare.
Travet är ett annat fritidsintresse som sjunkit undan.
- Det blir högst en gång per år numera, konstaterar han.
Han är fortfarande hästägare. Tillsammans med sin syster har Åke ett fölsto och en tvåårig hingst med det förpliktigande namnet Rob de Castella.
- Efter en av de bästa maratonlöparna genom tiderna och den förste världsmästaren 1983, påpekar Åke.
"Biten" har börjat studera till socionom i Växjö dit han pendlar en gång i veckan. Lägg därtill två extraknäck - ett som personlig assistent och ett med ungdomar i Falkenberg.
Han är sambo med Fatima och tillsammans har de en dotter på nästan ett och ett halvt år, så är det lätt att förstå att det inte finns mycket tid kvar för träning.
Tiden räcker emellertid till för ett extra Stockholmsbesök i samband med Stockholm Marathons 25-årsjubileum.