Västerbron är respektingivande och maraton är alltid något som även den mest vältränade kan hysa fruktan för. Eller hur ska man tolka den respekt som elitlöparna visade på första varvet i 2003 års Stockholm Marathon?
- Taktiken var bara att hänga med i tätklungan i början och att springa om segern, förklarar 26-årige kenyanen Josphat Chemjor.
Under de 25 åren av Stockholm Marathon har första halvan av loppet aldrig gått så långsamt. Tätklungan bestod av Marko Vaitanen (Finland) Frans Chauke (Sydafrika), Mark Huw Roberts (Wales), Martin Ojuku (Kenya), Josphat Chemjor Antonio Sousa (Portugal), Mostapha Errebah (Italien), AC Muir (Storbritannien), Giuseppa Carella (Italien) och Magnus Bergman (Enhörna). Alla nämnda löpare borde kunna göra en bra bit under 2.20, och när nästan chockdåliga halvmaratonpasseringen gjordes på 1.10.25 satte först italienaren Mostapha Errebah upp farten och Josphat Chemjor reagerade direkt och satte högsta fart. Tredje milen gick på drygt 30 minuter och sedan var saken klar för Chemjor som aldrig tidigare vunnit ett maraton.
- Nu ska jag ringa hem till min fru. Det är det värsta med att vara ute och resa och vara löpare är att man är borta så mycket från familjen, säger Josphat Chemjor som kommer från trakterna kring Eldoret på den kenyanska högplatån.
Hemma väntar fru och tre barn - men man ska veta att pappa Chemjor kommer att komma hem som hjälte. Prissumman på 50000 kr är en förmögenhet i Kenya och kommer att betyda ett nytt liv för familjen Chemjor.