Alfred föll i sambon Madeleines armar efter målgång och segertårarna sprutade. Att tiden var långt från OS-kvaltiden 2.14 spelade inte så stor roll längre.
- Jag förstod tidigt att det inte skulle gå och istället handlade det om att springa för segern, säger Alfred.
Den första milen var det annars just Alfred som satte upp farten och höll planerade OS-tiden fram till fem kilometer, men ute på Djurgården vänder banan och in mot stan igen var det en tuff motvind.
- Vinden förstörde alla möjligheter för oss att göra tider idag, förklarar Anders Szalkai som hängde med i täten fram till halva loppet då Alfred sprängde tätklungan.
När Shemweta ökade hängde dock kenyanerna Stephen Kirwa, John Mutai och Nicholas Kioko på. Och vid 27 kilometer såg loppet ut att avgöras när 2.10-kenyanen Kirwa ökade ytterligare.
Vid 30 kilometer på Skeppsbron hade Kirva en lucka på 100 meter till Mutai och Kioko. Peter Koskenkorva och Alfred Shemweta var en minut bakom. Loppet såg ut att vara avgjort.
Men motvind på Söder mälarstrand, Västerbron och en kalldusch vid en vätskestation blev för mycket för ledande Kirwa.
Den lätt löpande afikanen fick helt plötsligt bly i benen. Vid 40 kilometer ledde han ändå.
- Men då var loppet redan förlorat. Jag fick kramp i båda låren, säger Kirwa och masserar framsidan på sina lår.
Under tiden hade Alfred tillsammans med italienaren Giorgio Calcaterra kämpat sig upp placering för placering. Och på kilometer 41 lämnade han Calcaterra och susade sedan förbi Kirwa.
- När jag var först upp till korsningen vid Stadion förstod jag att jag skulle vinna. Helt otroligt, ler Shemweta matt.
Den populäre Flemingsbergslöparen är den förste mannen att vinna Stockholm Marathon två år i rad. OS pratades det inte om så mycket på lördagen. Så mycket annat är viktigare den närmaste tiden. Som att få barn. Enligt planeringen ska Alfred bli pappa på måndag...