Redan i början av 90-talet kom den första larmrapporten om svenska folkets
motionsvanor. I den stora folkhälsoundersökningen LIV-90 tillfrågades och
undersöktes 2000 människor beträffande levnadsvanor, fysisk
prestationsförmåga och hälsotillstånd.
Resultatet från rapporten var alarmerande:
Mindre än tio procent av svenskarna motionerade regelbundet. Med att
motionera menade man att tre gånger i veckan utföra en fysisk aktivitet där man blir svettig och andfådd under minst 20 minuter.
Minskade man kravet till ett motionstillfälle per vecka kunde ändå inte ens
hälften av svenskarna betraktas som idrottsutövare.
Fredrik Larsson och Johnny Takats som båda studerat vid Idrottshögskolan i Stockholm blev tidigt informerade om de alarmerande siffrorna.
- För unga idrottsstudenter var det här naturligtvis upprörande siffror och vi har efter idrottshögskolan diskuterat och funderat mycket över svenska folkets motionsvanor och hur man kan ändra dem, berättar Fredrik Larsson.
Efter Idrottshögskolan fortsatte både Johnny och Fredrik att studera vidare inom fysiologi och psykologi. Johnny Takats är numera universitetsadjunkt vid Institutionen för lärarutbildning vid Uppsala Universitet och Fredrik Larsson arbetar med forskning inom psykologi- och fysiologi vid Pykologisektionen, Karolinska Institutet.
Larssons och Takats forskning om folks motionerande har kommit spontant:
- Vår forskning och våra råd för hur man ska göra har långsamt vuxit fram och de baseras på såväl forskning som på egna erfarenheter, förklarar Fredrik Larsson.
De senaste åren har folkhälsodebatten övergått till någon sorts uppgivenhet, där man tycker att motion kan vara vad som helst - bara man rör sig.
Amerikanska folkhälsoinstitutet har gått ut med riktlinjer för vad man anser
vara en motionsaktivitet. I dessa ingår till exempel att klippa gräset, eller att leka med barnen. Tankegångar som även fått fäste bland svenska forskare. Bakgrunden till detta är rapporter om vissa positiva hjärt-kärlförbättringar hos gamla eller kraftigt överviktiga människor efter dessa aktivitetsformer.
- Det kan vara ett förödande resonemang att plädera för att all rörelse är
tillräcklig, fortsätter Fredrik Larsson. Motionens huvudsyfte är ju att uppnå
en belastning som åtminstone är något ansträngande för kroppen. Detta behövs för att stimulera de kroppsliga processer som gör att vi klarar samma belastning bättre vid nästa tillfälle. Vi måste alltså belasta kroppen för att uppnå träningseffekt och denna belastning uppnås inte hos icke gamla, friska individer vid dessa aktiviteter. Eftersom alla kroppsfunktioner i grund och botten är beroende av fungerande hjärta och lungor så måste även de tränas, menar Larsson.
Det nya med Fredrik Larsson och Johnny Takats rekommendationer är att de sträcker sig längre än till att bara uppmana: Ut och spring!
- Om man tidigare frågade en svensk fysiolog hur man skulle börja motionera så var standardrekommendationen att man skulle sticka ut och jogga i lite drygt 20 minuter på 70 procent av sin maxpuls!
- Det var bara det att fysiologen då glömde bort hur dåligt tränad svensken
var och är. Är man nybörjare går det inte att jogga om man ska ligga på 70 procent av maxpuls.
Antagligen kommer joggaren ändå att klara sina dryga 20 minuter. Men
ansträngningsgraden har varit för hård - och när ansträngingen är för hård
under lång tid blir den obehaglig. Det man slutligen minns blir då obehaget att motionera. Självklart kommer man därför också att dra sig för att utföra denna aktivitet framöver.
- En av orsakerna till folks inaktivitet skulle kunna vara att de aktiviteter som rekommenderats och praktiserats inte givit utövaren någon
positiv förstärkning utan att de snarare föranlett obehag, konstaterar Larsson och Takats.
Medicinen mot människors inaktiva leverne borde därför vara att erbjuda en
motionsform där de positiva upplevelserna är större än de negativa
upplevelserna. Och framförallt är det upplevelsen under aktivitetens utförande som skall maximeras för att man skall vilja motionera igen.
Med bakgrund som ledare och aktiva inom olika idrotter, bland annat skytte och triathlon, har Takats och Larsson försökt att hitta den optimala motionsformen för så många som möjligt. Krav som ställts är att motionsformen böra vara enkel, rekreativ, hälsobefrämjande, inte ställa för höga fysiska krav och ta lite tid i anspråk.
- Vi har valt att rekommendera jogging för otränade som vill börja
motionera. Till skillnad mot tidigare måste man dock acceptera att det för
nybörjare är ett högintensivt arbete och lägga upp träningen därefter.
Högintensivt leder till såväl fysiologiska som psykologiska belastningar med bland annat krav på återhämtning till följd. Men om det utförs rätt ger det såväl fysiologiska som psykologiska vinningar, poängterar Larsson.
Det handlar alltså mycket om att arbeta tvärvetenskapligt över psykologins och fysiologins landvinningar för att få det svenska folket i form.
Att skaffa sig ett mål för träningen är också någonting som hjälper till.
- Tjejmilen, Vår Ruset och allt vad tävlingarna heter är viktiga för folks
motivation och bidrar därmed till att förbättra folkhälsan, säger Fredrik
Larsson.

Fotnot: Fredrik Larsson och Johnny Takats har skrivit en redogörande artikel
för sin forskning som finns publicerad under träning här på marathon.se