Mördarbacken med fem kilometer kvar till mål är Lidingöloppets tuffaste. Den lite slingrande stigen i strandkanten kommer fram till en 500 meter lång backe med en nivåskillnad på 40 meter. Det blir i snitt åtta procents lutning.
- Fast de första 200 meterna är värst, menar Gullstrand. Här stiger det 10 procent och det är bara de riktigt vältränade som orkar springa hela backen, men även för dem sjunker farten dramatiskt.
Abborrbacken är en intressant studie för fysiologen Gullstrand. Lidingöloppets bana snuddar ju också vid Bosön där Riksidrottsförbundets Elitidrottscentrum finns. Här finns utrustning och utrymme som tillåter allt från enklare fälttester till mycket sofistikerade mätningar.
Abborrbackstesten körs på ett jättelikt rullband som går att luta i höjdled. Olika mätutrustning kan användas på testlöparna.
En demonstration på hur jobbig Abborrbacken är visar testen på elitmotionären Rickard Kingstad.
Rickard som är god för tider kring 1.50 hade 160 i puls på slätlöpning innan backen i en fart av 3.40 per kilometer. Trots att hastigheten på löpbandet sänktes till 5 minuter per kilometer åkte pulsen i topp i när Abborrbacken simulerades på löpbandet.
- Man riskerar att gå in i tre olika väggar i Abborrbacken, förklarar Lennart Gullstrand. Dels riskerar man att få mjölksyra och efter 25 kilometer börjar glykogendepåerna ta slut. Dessutom riskerar man uttorkning om man inte har druckit ordentligt.
Tre svårigheter som kan övervinnas. Här är tre råd för att slippa väggen i Abborrbacken: