I Jokkmokk som ligger i stort sett på polcirkeln är årets vinter inte extrem. Snön ligger från oktober till april.
Här har man vant sig att leva med kyla och snö. Hängivna maratonlöparen Gunilla Manbre vet hur man rustar sig – men också vad man gör när det är för kallt.

- Ner till minus 20 grader fungerar det bra att springa, är det under minus 10 så behövs ju inte ens broddar längre och jag använder helt enkel mina vanliga skor som jag har året runt.
Är det halt dras broddbanden på New Balance-skorna. Kostar under hundralappen. Finns i skoaffärer och till och med på Clas Ohlsson.

Underlaget ska alltså inte vara några problem. Värre är det med kylan. Under sina 16 år vid polcirkeln har Gunilla lärt sig vad som fungerar:
- Underställ i ylle, fleecemössa och R90.
Vintermodellen av Dobsoms lätta löparoverall R90 är Vindtät och fodrad med tunn funktionsfleece på framsidan. Många Norrlandslöpares favorit med lång mudd i jacka och andra detaljer som är gjorda för att fungera i arktiskt klimat.

Vad som inte fungerar är:
Vintertajts och bomullströjor under overallen.
- Jag brukar också förutom vantar ha muddar, skönt för handlederna. Försvarets muddar kan man sprätta lite i också så får man ett par ankelvärmare, säger Gunilla Manbre.

Gunilla Manbre tränar för att det är skoj och har sprungit Stockholm Marathon, men även maraton mitt i vintern. Ett år sprang hon 42195 meter i Strömsund i januari. Temperaturen längs banan var minus 26 grader på ett ställe.
- Det var för kallt egentligen. Om det inte hade varit ett maratonlopp hade jag inte sprungit. Men det gick – annars brukar jag inte springa långpass när det är under 20 minusgrader.

Helst springer Gunilla ute. Löpningen är ett sätt att koppla av från ett stillasittande jobb och få frisk luft. Men när det är för kallt står löpbanden på rad inne på gymmet. Här kan man också springa lite fortare och köra det som kallas för kvalitetspass.

- Jag följer inte något träningsprogram utan går mer på känsla. Jag vet att det funkar för mig att springa två- tre gånger i veckan året runt. Lägger jag sedan till långpass i april så klarar jag Stockholm Marathon. Mitt råd är att tona ner förväntningarna på tid – det är roligt att springa maraton ändå. Det är det alltid!