Brev från Bulgariens bakgård
Många kallar Carina Borén och Kristina Paltén för äventyrslöpare. På vägen genom Bulgarien hamnade de två svenskorna på bakgator och fick se skuggsidan av landet.
Carina och Kristina skriver regelbunder på Marathon.se om sin löptur från Turkiet hem till Sverige.
Då har vi tagit oss igenom även Bulgarien och är klara för att ta oss an Rumänien.
Inte heller starten i Bulgarien blev helt problemfri. Första natten lovade dock riktigt gott och när vi kom över gränsen så hittade vi ett jättefint litet hotell där vi kunde hänga upp vårt blöta tält från tältnatten innan då vi vaknade till regn och nio grader. Elden i kaminen som vi satt framför sprakade hemtrevligt och värmde gott.
Vi tog det lugnt på morgonen och efter alla bestyr så var klockan redan över tolv då vi väl kom iväg från byn. Stannade under eftermiddagen vid en porlande bäck och tvättade av oss och svalkade fötterna, därefter var det lätt att springa vidare.
Då klockan var över sex på kvällen så tog vi beslutet att öka tempot och springa på de sista tolv kilometrarna till en by där vi visste att det skulle finnas ett hotell, vi tyckte det var värt att stressa lite för en bäddad säng inomhus.
Då vi anlände till byn frågade vi oss för vart hotellet låg och kom dit och fann att det var stängt. Det fanns folk på hotellet men de bara ryckte på axlarna och ville inte släppa in oss. Vi hittade sen en restaurang där vi åt himmelskt god schnitzel och där kvinnan där bara skakade på huvudet och sa "verrückt". Hon var riktigt orolig för oss då vi med ett leende tog fram våra pannlampor och gav oss ut i mörkret för att hitta tältplats för natten. Visa av upplevelsen från Gökturk i Turkiet så gömde vi oss väl från vägen.
Vi vaknade till att regnet smattrade mot tältduken. 9 grader stod termometern på. Det var för kallt för frukost, istället gav vi oss av mot motellet vi hört skulle ligga 12 kilometer längre fram. Tanken på värme, mat och kaffe hägrade.
Det vi kom till var en liten plywoodlåda där man kunde köpa kaffe i en automat utanför. Vi satt och gnuggade händerna för att få upp värmen. Kvinnan som drev stället bjöd in oss att värma händerna under rinnande varmt vatten i hennes lilla enrumsbostad. Ljuvligt!
En upplevelse som vi har lite svårt att släppa är då vi en mil innan Varna svängde av huvudvägen för att undvika motorväg in mot staden. När vi kom in på den mindre vägen så tyckte vi det såg så underligt ut, det stod folk, tjejer, efter vägen fast på lite olika ställen. Första tanken var att de väntade på bussen men den slog vi snabbt bort för då borde de ju stå på samma ställe.
Vi fattade inte riktigt förrän vi såg en bil komma ut från en än mindre avtagsväg, släppa av en tjej och gasa iväg. Bara någon minut efter kommer en annan bil, plockar upp samma tjej och svänger av på en liten väg.
Det spelade ingen roll hur mycket solen sken, hur mycket fåglarna kvittrade och hur vackert landskapet var, det mesta förfulades då vi blev medvetna om att mitt i allt det här vackra så pågick prostitution. Under flera kilometrar så stod det tjejer här och var och en skytteltrafik av bilar som är svår att förstå. Det kom så nära!
Den väg vi sprang då in mot Varna fortsatte sen rakt genom slumkvartern utanför Varna och där bodde romerna. Det var trots den fattigdom vi såg trevligt att vandra genom dessa kvarter, det sjöd av liv och massor med barn lekte och sparkade boll på gatorna. Vi var aldrig rädda eller oroliga trots att många nog tyckte att vi borde vara det i ett område som detta. Romerna har inte det bästa rykte här i Bulgarien.
Annars så har resan genom Bulgarien varit synnerligen odramatisk, vi har bott på hotell alla nätter utom den första och vi har färdats på mestadels större vägar. Nu har vi kommit fram till Rumänien efter dryga 600 kilometers löpning och nu kommer nog resan ta en lite annan vändning. Vi reser in mot landet, bort från fina hotell och turistområden så lite knepigare kommer det allt att bli. Mer om det i nästa artikel!