Kallar du dig själv för löpare?
Är man löpare om man springer varannan vecka? Kanske behöver man springa några gånger i veckan eller så ofta som varje dag för att kalla sig löpare?
Socialantropologen Björn Ekdahl har ett ganska överraskande svar i sin masteruppsats Up and Run - ett antropologiskt perspektiv på löpning.
Löpningen som företeelse är så intressant att Björn Ekdahl ägnat ett halvår med ett utredande forskningsarbete om löpning. Arbetet har han gjort för sin masterexamen vid Stockholms universitets socialantropologiska Institution.
Socialantropologer arbetar bland annat med samtidsfrågor som rör grunderna för social gemenskap.
– För mig själv har löpning blivit en livsstil och en identitet, och utifrån det började jag undra hur andra såg på sin egen löpning, förklarar Björn Ekdahl.
Vad kom du fram till och vad hoppas du att master uppsatsen ska kunna ge andra?
– Jag kunde identifiera tre olika löpartyper, som såg lite olika på sin löpning och där löpningen i sig skapar olika känslor. Målet med uppsatsen är att den ska kunna ge en förståelse till varför vi börjar springa och varför vi fortsätter.
Löpningen får olika mening och betydelse i vardagen menar Björn i sin uppsats. I studien har han kunnat identifiera tre löpartyper:
• Prestationslöparna: Lägger stor vikt vid att lära sig allt om löpning tekniskt och känslan av prestation är viktig.
• Känslolöparna: Pratar om känslan i kroppen som meningen med att springa och de planerar inte sitt springande så noggrant.
• Hälsolöparna: Har fokus på hälsa där eget ansvar är känslomässigt betydelsefullt. Hälsa kan vara viktigt också för prestationslöparen och känslolöparen, men de lägger inte samma tyngd på ansvarskänslan.
Kanske känner du igen dig i flera av rollerna?
Björn Ekdahl menar också att löparna på olika sätt är en blandning av dessa förhållningssätt. De kan också växla mellan dem. Inför ett viktigt lopp kan en del känslolöpare bli mer prestationslöpare.
Prestationslöparen som pressar sig för hårt och får skador, kan behålla identiteten som löpare genom att bli känslolöpare och ta det lugnt utan krav på prestation.
Björn menar att det kan finnas olika förhållningssätt hos samma löpare också beroende på hur sammanhanget ser ut.
En löpare kan starta dagen med ett förhållningssätt som känslolöpare med en lätt morgontur, utan löparklocka och med lätta kläder. I ett annat sammanhang kan samma löpare ladda för en kvalitetsträning eller ett lopp och i den kontexten blir han eller hon en prestationslöpare.
När kan man då enligt antropologen kalla sig löpare?
Svaret som Björn ger i sin masteruppsats är att vad en löpare är att det finns inte något samstämmigt svar om hur ofta eller hur länge du ska springa för att kalla dig för löpare. En del springer varje dag, andra någon gång per vecka, att vara löpare handlar kanske inte om hur ofta man springer. Det handlar om något annat.