Löparna fick ta i till 100 procent
Ett maraton är alltid 42195 meter. En sak som kan vara lätt att glömma när det är perfekt löparväder. Eller rättare sagt; man tror att det är bra löparväder.
– Det kändes bra första varvet och det var skönt första varvet, säger Anna-Karin Andersson, men sedan blev det tufft.
Marathonlördagen som började så skönt med 18-19 grader och faktiskt lite sol på förmiddagen visade sig bjuda på ett förädiskt väder. Tiderna för eliten var inte märkvärdiga. Bara Isabellah Andersson kunde hålla farten - och vann till slut med den största segermarginalen i loppets historia.
– Jag skulle bryta vid 21 men så tänkte jag att nej f-n, säger Josefina Petrycer i mål på Stockholm stadion på 4.19.29.
Det blev jobbigt för många löpare. Drygt tusen valde att kliva av och sjukvårdsorganisationen fick oväntat mycket att göra:
– Det verkar som att det är den höga luftfuktigheten, 100 procent, som vållat problemen, säger Christina Wahlstedt som är sjukvårdsansvarig i Asics Stockholm Marathon.
Med luftfuktighet menar Christina inte det regn som började lite stilla vid fyra-tiden och sedan tilltog. Vid en relativ luftfuktighet på 100 procent behöver det inte regna, men det är åtminstone dimma eller dagg. Däremot gäller inte det omvända. Är det dimma, dagg eller regn, så behöver inte luftfuktigheten vara 100 procent.
Så varför denna lektion?
Jo, problemet är att med hög luftfuktighet, som under loppets första timmar, får inte kroppen någon avdunstning och inte avkylning. Svetten rinner men kroppens temperatur stiger. Och då är det bara att slå av på farten.
– Förra året var det hagel, det var värre, säger Jonas Wetterberg som förbättrat sin tid år för år och nu hade 4.18.33.