Gryningskenyan
Stänger av mobilen i samma ögonblick som den väcker mig. Inte översig tidigt, halv sju är klockan, så när jag kommer ut genom dörren ett glas vatten och en kvart senare har det hunnit börja ljusna en aning. Lilla pannlampan på de första två kilometrarna genom skogen förbi reningsverket. Nattfrosten glittrar i pannlampsskenet och det är tyst och stilla, utgångstempot är långsamt - mer än fem och trettio kanske uppemot sexminutersfart. Morgonpass före frukost avnjuts bäst genom att låta kroppen vakna i sin egen takt.
Farten ökar gradvis och först efter tre kilometer, strax innan Gårda brygga, går jag igenom femminutersbarriären. Pannlampan är avstängd nu för även om det fortfarande är skumt ute är asfalten slät och fin så jag behöver inte kunna se så mycket detaljer. Och en tydlig djupröd strimma hänger över horisonten på andra sidan Österbyfälten. Ut mot Varbergsvägen där morgonrusningen är i full gång. Tempot uppe i normal distansfart här, 4:50 eller så. Har fullt sjå med att komma över vägen i den täta trafiken men som jag springer en bit längs med den bort mot kyrkviadukten går det ändå bra att hitta en lucka till slut.
Vid Kläppa har jag sprungit halvvägs och farten är nu på rätt sida om 4:30-strecket. Den långsamma accelerationen gör att ansträngningen smyger sig på nästan omärkligt och löptempot känns klart överkomligt, nästintill lätt. Noterar att jag springer lite spänt med axlarna och försöker slappna av lite samtidigt som jag rätar till hållningen, ett par tuppar i grannskapet galer uppmuntrande. Annars är det rätt kallt här när jag når skogsbrynen i den här ändan av Ölmevallafälten. Gymnastiserar lite med fingrarna medan jag fortsätter, handskarna är tunna och ju högre farten skruvas upp ju mindre prioriteras genomblöding av de yttre extremiteterna.
Under järnvägen och nu är jag på hemväg på allvar. Åsas bysilhuett avtecknar sig mot horisonten och jag passerar rondellen vid gott mod och bra tempo. Knappt tre snabba kilometrar återstår och farten har kommit upp i trakterna kring 4:15/km. Börjar vara ansträngt att höja farten mera nu, jag har varit ute i trekvart och kroppen har haft hyfsat sparsamt med lätt tillgänglig energi att jobba med - vilket är del av meningen med just det här passet. Sista kilometern innan jag dyker in i skogen vid Stenudden bränner jag ändå av på 4:06 vilket får betraktas som en godkänd toppfart på passet.
Rundar av med en nöjd nedjogg på de smala skogsstigarna som löper ut till Kroken, det höga frosttyngda gräset gömmer stigen nästan helt och hållet där det är som smalast. Så ut genom fårhagen till reservatet och jag är i stort sett hemma. Dryga tretton km före frukost, varav nära hälften går snabbare än 4:30/km, ett lysande sätt att börja dagen på.