Onsdag klockan nio vid Lindome station och jag har flexat bort förmiddagsskiftet till förmån för ett långt lugnt pass på Sandsjöbackaleden. Tanken är att köra igenom tjugofemkilometersbanan till i februari för att kolla av skicket - och på köpet få lite skön skogsluft. Av bussen vid stationen, på med löparyggsäcken och så iväg. Första två kilometrarna går på cykel- och gångbanan längs Spårhagavägen. Det har kommit en knapp decimeter med nytt puder och uppepå den gamla blankisen är det rejälj halt på sina ställen. Till en början får jag dock nyplogat och nysandat underlag.

Joggar lätt och bekvämt över E6, spanar ner på trafikkaoset på motorvägen och är nöjd med att inte vara där - trafiken kryper fram i snigelfart genom modd och elände. Väster om motorvägsbron lämnar jag Spårhagavägen till förmån för Humlekärrs byväg, en klassisk meandrande skogsväg i vinterskrud, genom skogar och längs fältkanter rullar den på i ytterligare två kilometer. Därefter tar den slut och jag letar upp den stig jag ska följa in mot Sandsjöbackaskogen. Stigen i fråga är bred och har bitvis en grön spårmarkering - men den finns inte med som spår på någon av de kartor jag har. Kan hända en gammal spårrest, stig är det iallafall - mestadels längs en kraftledning. Däremot är det inte så välspårat så just idag är det minst sagt tungsprunget här. När det blir lopp av om en månad ska det vara lite bättre uppspårat.

Över Flagsjö ligger en murken gammal spång, vilket trots allt är bra då kärret är fullt med stöpslask av svårskattat djup. Passagen är lite vansklig eftersom man inte riktigt vet var spången bröjar och slutar men den är inte så lång och på andra sidan ansluter rutten snart nog till Sandsjöbackas 'gröna spår' som går till Årekärr. Även här är det aningen glest med fotspåren men det går åtminstone bra att springa. Miljömässigt är det toppklass; snötäckta granar, kärr och små gläntor och en ledsträckning som erbjuder en ganska måttlig kupering. Det här är grym löpning! Håller igen idag med tanke på vaden och med tanke på att jag ska en bit. Vid Årekärr ansluter jag på Sandsjöbackaleden; rännan vid skvaltkvarnen är nästan igenfrusen men bäcken porlar friskt under istapparna. Jag trippar lätt uppför backen, stannar upp och dricker lite innan jag fortsätter norrut.

Närmare Oxsjön växer kuperingen till, de små stillsamma med- och motluten blir större och mer respektingivande. Jag kommer ut på promenadvägen runt sjön och tacklar backarna på östsidan. Vägen är lite ojämnt tillgången och småmoddig men inga problem att springa på egentligen. Lite seg i kroppen, framförallt låg på energi efter ett par timmars lufsande, så jag stannar upp och dricker lite till och stoppar i mig en banan innan jag fortsätter mot Sisjön. Här finns några partier med blankis under ett tunt snölager som är minst sagt svårforcerade, synd för annars är det kanonlöpning här - vinter som sommar. Nedför travslingan och över Söderledsdalen innan jag än en gång ger mig i kast med de fruktade sista sju kilometrarna på rutten, som jag ju testsprang så sent som i förrgår. Det är tre markanta stigningar som ska tacklas; över Fässberg (60 höjdmeter), över Västerberget (80 höjdmeter) och över Safjället (60 höjdmeter) innan man kommer fram till målgången invid Mölndalsvägen. Inga alptoppar direkt men jag kan garantera att de är tuffa att ta riktigt snyggt så här sent i löpningen.