Kolsvart pannlampsjogg de knappt fyra kilometrarna till bussen. En frisk sydostan river och drar i träden och av de senaste dagarnas klarväder syns inte ett spår. På busshållplatsen vid Åsaskolan inser jag att frukosten ligger kvar hemma nånstans, så jag får hålla tillgodo med vatten och lite torkad frukt, det funkar. Och på pressbyrån i Kungsbacka hinner jag rent av med att attackinhandla en ostfralla så när jag skramlar av tåget i Lindome går det definitivt ingen nöd på mig längre.

Jag faller in i ett lätt och rätt tempo västerut längs Spårhagavägen, vid Dammet sticker jag in på byvägen upp till Flaksjö - nu ligger minsann isen fast och fin över den lilla sumpsjön igen, så jag sneddar över isen upp till stigen under kraftledningsgatan. Sedan ut på det gröna spåret mot Årekärr. Hårt i marken men dubbarna biter bra, stigen ringlar sig över bäckar och backar och mellan mäktiga grantoppar - skön löpning här. Det är ännu skumt ute men pannlampan ger bra stöd i det bleka men tilltagande gryningssljuset.

Vid Flaterna öppnar landskapet upp sig och skogen får inslag av ädellöv, stigen blir för en tid skogsväg. Så korsar jag Årekärrsbäcken och trippar uppför backen vid skvaltkvarnen och skogen blir tät, mörk och barrdominerad igen. Närmare Oxsjön är undervegationen vattenmättad men frusen, spängerna ligger som hårdisade autostrador genom lermarkerna. Jag missbedömer en isfläck och ligger plötsligt på marken. Samlar ihop mig och reser mig, ingen fara men ändå läge för en kortare vätskepaus, tänker jag. Dricker lite, stuvar ner pannlampan i ryggsäcken och promenerar en bit mest för att känna att kroppen fortfarande sitter ihop. Det gör den - så snart nog kan jag börja springa igen.

Jag tar västsidan av Oxsjön för en gångs skull, brukar av någon anledning springa längs östra stranden men det är fint här med. Sjön ligger lika vit och hårdfrusen som himlen. Vinden viner i tränden, annars är det enda som hörs ljudet av mina steg. Sisjön kör jag öster om däremot, och när jag kommer ner mot Fässbergsdalen får jag lugna ner löpningen för att plocka den sista halvmilen av loppmarkering från helgens bravader. Det tar ett tag och händerna blir lätt stelfrusna av pillgörat. Jag fortsätter över Fässbergsåsen och så upp i Mölndalsravinen i sakta mak - jag kan inte riktigt släppa hur sjukt skoj jag tycker det är att det gick att få till ett lopp i de här markerna.

Sista röd-gula bandet samlas in vid Södermalmsbrinken och kvar återstår bara två kilometers lätt och ostörd jogg till kontoret på andra sidan Guldheden. Ännu en arbetsdag har börjat.