Torsdaglunchen blir sen men jag behöver rensa huvudet efter en massa skrivjobb, så jag byter om och sticker ut på en kortare runda i Änggårdsbergen trots att mat-och-sovklockan redan har pinglat en god stund. Transportsträckan på bar asfalt över Guldheden och Södermalm och så bär det av ner i Los Barrancas - Mölndalsravinen. Nedför brinken är det isigt men inte så förrädiskt som jag hade fruktat, snart är jag nere på dalgångens botten och kan dra iväg längs stigen söderöver.

Vindlande och skön löpning, här inne dröjer vintern kvar och stigen är fast och vältrampad på genuint snöunderlag. Stigen korsar bäckfåran i mitten av dalgången först en gång, runt alla vindfällena som ännu ligger kvar efter Gudrun och Per. Rinner lätt över bäcken, under en av de fallna furorna och över en annan, så vidare längs stigen igen. Lätta fötter och svagt nedför och så tillbaka igen över bäcken längst ner i mynningen mot Eklanda där ravinen är som smalast. Bäcken porlar friskt i sin smala fåra men här tar snöunderlaget slut och i sluttningen är det pllötsligt knallhård is istället. Broddarna gräver lönlöst efter fäste och jag stupar rejält först en gång och så en gång till. Visst blodvite uppstår men inget som får sinka mig alltför mycket.

Fortsätter lugnt uppför backen till den större stig som leder tillbaka norrut mot Trinde mosse. Här är det lite barmark även om tjälen sitter hårt i marken. Böljande löpning men på bredare och avsevärt mindre tekniska stigar tillbaka upp till passpunkten över Mölndalsravinen. Isigt nedför och så upp upp upp på brinken på andra sidan. Återstår bara två kilometer ren asfaltslöpning tillbaka till jobbet. Effektuerar en liten fartökning och sedan en minimal nedjogg innan passet är vederbörligen avslutat. Välbehövlig löpning den här dagen - tömd på skrivarmödor är jag nu redo för nya uppdrag.