Lämnar hemmet strax efter lunch och joggar iväg uppåt ringvägen. Grått och småkallt, strax under nollan. En kilometer lätt jogg sedan upp i skapligt bra distansfart, 4:45-5 minuter per km. Känner mig rimligt fräsch i kroppen och steget känns otvunget. Jag passerar den så här års rätt öde stranden vid Gårda brygga, där isblock och skorv nu blockerar strandkanten. Det ligger ett istäcke ute på fjorden och känns inte som om det någonsin ska bli vår här. Löpunderlaget är emellertid bart, så när som på ett par små passager vid stranden och genom skogen så är det bar asfalt som gäller för dagen.

Jag fortsätter genom Österbyn till Varbergsvägen och över mot Kläppa. Rundans första rejäla motlut vid Stockalid. Vägen fortsätter ondulerat men naturskönt mot Landa och vid kyrkan svänger jag vänster, österut. För ett ögnoblick ser jag en annan löpare ett par hundra meter framför mig men han svänger höger här, in mot Åsa. Kalla fallvindar ända inifrån småländska höglandet träffar ansiktet och jag höjer intensiteten lite för att få tillbaka värmen i kroppen. Jag behöver dock inte höja farten, Landabacken är både lång och seg och äter på både fart och krafter. Jag biter tillbaka och når åsen vid Bredared med obrutet självförtroende och med god marginal till femminuterstempot som snittfart. Backen fortsätter i ett par etapper till innan jag är uppe på Gällinges höjder men just här är det flackt en bit och jag passar på att tömma en vattenflaska. Har lite nödenergi med mig men tänker köra huvuddelen av dagens långpass på blott och bart vatten för att stressa mitokondrierna lite.

Vid Gällinge byter jag underlag och väg från nya till gamla Gällingevägen. Den skönt slingrande grusvägen är isigare än jag hade väntat mig och Vildrosvägen ligger helt infrusen i iskorv så jag fortsätter ner till nya Gällingevägen och trygg bar asfalt igen. Svagt nedför i ett par kilometer men med ett par mil och åtskilliga höjdmeter i benen är det ändå tufft att mata ut kilometrar signifikant under fem minuter. Den 24:e kilometern avverkas ändå på 4:40 men sedan kommer jag ut på flacken söder om Tom och tempot bedarrar en smula. Lovar mig själv att om jag biter i upp till 28 kilometer borde jag vara på toppen av bräckan och då får jag stanna för att dricka, käka godis och jogga ner. Låter som en plan, säger jag till benen, blundar och driver upp farten lite igen.

Två kilometer kvar och jag svänger av vid Tomskälet; det är svagt svagt uppför först, sedan brantare genom byn. Inte mycket energi kvar i kroppen men nu är inte tid att vika ner sig. Höger ut på Tostaredsvägen och efter ett flackt parti lutar det ganska brant emot igen. Så äntligen vänster in mot bräckan och den sista backen flackar ur. En liten nivåhöjning kvar under Svalehögen men nu är det så kort bit kvar av passet att jag helt kan ignorera hur tungt det går.

28 km löpta i 4:54-tempo är inget personbästa precis, men dels har jag inte haft så många långa pass i vettiga tempon på ett tag och dels innefattar rundan ett antal signifikanta stigningar så det blir ändå klart godkänt på passet. Några non-stop och lite vatten från bräckapumpen och så kan jag ta ett par, tre kilometers mycket stillsam och lätt nedjogg bort till Fjärås fritidscenter där bilen på ett mystiskt sätt har uppenbarat sig och står parkerad.